Sommar sommar sommar

Japp, fortfarande sommar här i syd, eller så var det så för någon dag sen. 

Inatt har det varit frost men det är nog bara andra eller tredje natten med det. 

Och vi badar fortfarande :)

Hemgång :)

På tåget igen. Åker flott i första klass och bredvid mig sitter ett par som minsann ska ha service. De åker ju första klass och ska absolut inte behöva gå till bistron....

Olika hur vi är vi människor. Eller som min mor sa " olika falla ödets lotter, en del får skithus andra pottor". Och mina tåggrannar har verkligen ett dass av guld :)

Nåja, jag kan gärna gå iväg och hämta själv, vilket jag nog gör om en stund. Känner att det är lite synd om mig, har nämligen ett rött öga som kliar och har sig, känns liksom lite tvärt i det.

Men både konferensen och styrelsemötet har vartit bra. Stämningen var god på mötet och det behövdes ingen som helst konflikthantering. Så det avvaktar jag med. 

Konstigt nog lunchstället i Stockholm men inte i Köpenhamn :)

Igen

Sitter återigen på tåget till Stockholm. Denna gången gäller det fortbildning på vägledareföreningens konferens på Essingen plus ett styrelsemöte. Kanske mitt sista möte faktiskt. Vi får se hur det går. 

Jag ska återigen bo på norrabantorget och det känns helt ok. Det som känns mindre ok är att jag återigen ska vara hemifrån. Men.....det är det sista för året vad det gäller jobb :)

Helsingborg och tågåkandet

Idag står en endagskonferens på schemat. Har inte direkt tid för detta men en av elevhälsa skulle dit och då blev det jag. Men jag tror att det blir intressant och lärorikt så det är bara att gilla läget. 

Dunkers kulturhus i Helsingborg är ju inte heller fy skam :)

Och ämnet är otroligt aktuellt, hemmasittare, som ökar och som alla inom skola träffar på. 

Här under kan ni se vad det handlar om.
Hemmasittare

Hur beskriver man en perfekt helg?

Sitter på tåget hem och mår riktigt bra. Tänker på allt vi gjort i helgen, allt vi hunnit med och allt vi inte hann med. Två nätter på Scandic Norrabantorget, två fantastiska middagar, "greken på hörnet" och "Sthlm tapas", med fantastisk mat på båda, Jonas Gardell som bara var helt fantastisk med sin show "Mitt enda liv" och vin lite varstans.

Helt enkelt en fantastisk helg.

Köpenhamn är ju min huvudstad, säkert för att det var där jag festade som ung, där som jag första gången bodde själv på hotell bland annat. Men Stockholm levererar också, helt klart.

En vilt hoppande Jonas Gardell med ensemble. 

Sitter på hotellrummet och har precis duschat. På teven talar dom om ebola, Jimmy Åkesson och Syrien. 

Massa elände i vår värld men själv laddar jag för hotellfrukost och shopping. Sen klockan fyra ska vi på Jonas Gardells "Mitt enda liv". 

Så olika liv kan vara. 

Dags för äventyr igen :)

Idag drar vi till Stockholm för två nätter på hotell, Jonas Gardell och restaurangbesök.

Härligt!

Lånad bild från Island. En bild jag hoppas ska bli min. 

Minnen

Jag gick i fyran eller femman på lejonskolan i Sösdala. Läraren gick igenom hur bladen tar upp näring och vätska och han använde en plansch vilket man använde alltid då på 60-talet.

Han fortsatte att tala om att vi kan se hur ett löv är uppbyggt genom att titta på de löv som ligger på asfalten där bilar kört över dom några gånger. Ja, ni vet vad jag menar.

Eftersom jag cyklade till skolan varje morgon såg jag ju alla fina blad på gatan så när läraren, Kurt-Arne Nilsson, ville ha någon frivillig att ta med sig påkörda tunna löv räckte jag ivrigt upp handen. Jag visste ju var dom fanns...jag såg ju dom varje dag, jag visste däremot inte att det behövde vara blött för att få upp löven från asfalten. Och det hade inte regnat på någon dag så asfalten var torr. 

Jag cyklade hela Hanåsvägen, Sträntevägen och alla gator däremellan. Inte ett löv fick jag upp. Inte ett enda. Jag tror mig minnas att jag höll på, mer och mer desperat, tills det blev mörkt och jag var tvungen att cykla hem. Utan det där fina lövet. Det var för torrt. Och jag var mycket besviken. 

Nästa dag, i skolan, fortsatte Kurt-Arne lektionen och frågade var löven var. Jag fick resa mig upp och berätta att jag inte fått upp något från gatan. Då sa han att, det förstod han väl att jag inte skulle klara av en så enkel grej och hela klassen skrattade.

Tänk att detta gör sig påmint varje höst när jag ser de vackra löven i asfalten. 

Varför kommer man inte ihåg de som var vackert lika lätt som det som kränkte? Och jag kände mig oerhört kränkt, fast då hette det inte kränkt, men känslan är densamma, kränkt eller förlöjligad. 

Men Kurt-Arne var en riktigt otäck lärare med sina små favoriter och som ni förstår var inte jag en av favoriterna. Jag var ju en liten unge med sur uppsyn som han inte förstod sig på, båda mina föräldrar arbetade och hade egna firmor och jag var ett sk nyckelbarn. Ett lite argt och tvärt nyckelbarn som inte hade de ljuva förmågorna som hans lilla klunga av blonda flickor hade. Men jag kunde klara mig själv. Och ibland är det nog bra att inte ha tillhört de utvalda, för nog ger det oss en betydligt större självständighet, för det ska gudarna veta, det hade jag kilovis av. 

Veckoslut

Åter i vardagen och har jobbat en vecka nu.

Island levererar och funderar ni på att skippa strandsemestern för något mer exotiskt rekommenderar jag verkligen Island. Där är vackert med otroligt vänliga människor. Dock dyrt! 

Och nu har jag jobbat i en vecka, vi landade på Kastrup i söndagskväll och for på jobb direkt på måndagsmorgonen. Dessutom har det varit långa arbetsdagar med gymnasiemässa och sena möten. Likadant blir det nästa vecka...phuu. 

Men nu är det helg....JIPPIE

Stängt pga semester!