Gorm gormade

Så det skakade i huset. Liiite svårt att sova då men till sist somnade jag och sov mig igenom natten.
Har precis varit ute på min joggingtur och skadorna häromkring är inte speciellt stora. Men joggingen blev en kombinerad intervall- och terrängrunda när jag (lätt skuttande:) forcerade nerfallna granar.
Idag händer något mycket roligt. Jakten på kommande familjemedlem startar, Bosse som kommer att vara en liten stabil blandisvalp. Så roligt. Foton kommer.

Scandic Grand Central

Japp. Jag är utsläppt från huset och befinner mig på möte i Stockholm.
Fick godkänt av min läkare och till och med min chef vet om att jag är här.
Så skönt att känna mig "normal"
Men det är ju min "braiga" vecka :)

Lek med datorn på hotellrummet....sicken lysande selfie ;)

Sista biopsin klar!

Åtminstone hoppas jag det för idag har jag riktigt ont. 

i och med att jag är med i forskningsstudien var jag tvungen att genomgå biopsi idag. Fem bitar tog dom ut ut mitt bröst efter att de gjort mammografi och ultraljud. 

Och för första gången var jag ganska ovillig till detta...var helt enkelt nervös och illa till mods. Men nu är det gjort. Och nu ska jag ta mer alvedon för attan vad det svider i bröstet. 

DEN HAR KRYMPT!!!!!

Japp så är det. Var på onkologen idag för läkarsamtal med min onkolog. Hon sa att allt såg bra ut och lättad är jag :))))
Knut har krympt från två centimeter till ca 5 millimeter. I armhålan känner hon ingenting.

Snön som ligger så fin här hemma har det värre. Tyvärr överlever den inte så jag får njuta av mina foton som ju ser ut som ett julkort. Just nu är det regn och blixthalka på gång....älskar Skåne.

Utsikten från ytterdörren. 

Sverige upp och ner!

Så det kan bli. Minst 30 cm snö som i drivorna blir upp mot en meter.
I Skåne!
Fast jag klagar inte, jag gillar snö. Men det ställer till det för mig vad det gäller träningen. Halt att köra bil och det går inte att jogga på våra vägar runt oss eftersom det är lika snorhalt och jag inte har bra skor för det....skor som kostar multum vilket inte går ihop med sjukpenning. Man kan tycka att, eftersom det rör sig om en forskningsstudie där jag faktiskt hjälper vetenskapen genom att röra på mig, de skulle ge mig ett par bra dojjor ;)
Nä, jag skojar, det är bra att jag rör på mig. Skulle säkert inte gjort det om jag inte hade piskan på mig. Det hjälper ju mig i mitt mående.
Men åter till snön....visst ser det läckert ut? Dock ingen som blir särskilt badsugen när pöölen ser så här ut :)

Pöölen i vinterskrud

Minsta ute och snöröjer

Cytostatikahjärna?

När jag hade mitt "metastas-samtal" med läkaren berättade hon att det finns något som kallas för cytostatikahjärna. Det menas att man som cancerpatient ofta glömmer, tappar bort eller klantar sig på andra sätt. Jag GLÖMMER!
Så idag när jag, omklädd och klar, ska packa gymväskan finns inte mina skor här. De är naturligtvis kvar i Lund på Friskis & Svettis :(
Som tur är finns det saker som fungerar också....så som födelsedagsfirande på Harrys :)
Minsta fyllde 28 och vi ska fira henne imorgon men passade på att äta ute igår som en bra klo på dagen.

Sallad med kyckling, avokado och annat gott.

Idag är det ok med mig. Inga större biverkningar och jag hoppas det förblir så resten av tiden innan nästa behandling.
Nästa onsdag har jag ny tid för biopsi och ultraljud, troligtvis mammografi också. Har den lille skitknölen minskat fortsätter dom troligtvis med samma behandling, men har det inte hänt något eller (gud förbjude) den har växt ändras nog behandlingen. En sak är säker, man måste ha tålamod när man har cancer ;)

Riktigt busväder. 

Träningen gick bra idag. Tungt men skönt. Jag är så glad att jag är med i Phys-Can studien för det är längesen jag tränade så här stadigt. Och nästa gång, på torsdag alltså, kommer det nya till vår grupp. JIPPIE!

Annars är det faktiskt lite tungt på hemmaplan. Min far har varit inne på sjukhuset en runda och trots att alla där och min syrra gjorde allt för att övertala honom om att ta emot hjälp i hemmet så vägrade han. "Jag är inte där än" säger han och han kan inte ha mer fel. Han är verkligen där! Varken hygien, städ eller socialt fungerar. Men, så länge jag och syrran fortsätter att åka hem så fort det är något så fungerar det för honom....men inte för oss. Tyvärr handlar det om pengar och det hjälper inte att vi erbjuder oss att betala. Då blir han ännu mer svart i ögonen och ilsk som attan. 

Visst är det kanske så att vi, syrran och jag, är dom som vill detta. Jag har min cancer och syrran är nyligen diagnostiserad med diabetes och vi orkar inte riktigt. 

En riktigt grinig gammal gubbe ;)

Idag gick det lätt!

Joggingen alltså.
En av mina, få, biverkningar är huvudvärk. Förra omgången varade den ca en vecka och om jag följer samma är jag snart av med den värsta sorten. Hoppas ingen ser detta som klagande för det är inte det jag menar, mer notis om att jag har det så här så när jag läser detta om ett år vet  och kommer jag ihåg hur det var.
Men åter till intervallträningen. Den gick hur bra som :)))
Just nu håller jag på att fixa Wallenbergare och lent potatispuré, samt naturligtvis gröna underbara ärtor. Mums.

Phu, fredag :)

Idag känns allt mycket bättre. huvudvärken blir jag inte av med men resten är ok.
Konstigt nog känns det skönt att jag inte alltid mår bra. För då får jag behandling som "tar".
Igår åkte min far in på sjukhuset i Hässleholm med trolig ischiasproblematik. Otur att få det när man är 85 år fyllda och inte superrörlig. Bevisar bara att livet snurrar på antingen man har en sjukdom eller ej. Men nu måste han ta emot hemhjälp vilket han hittills har vägrat. Mest för att det kostar pengar, men han har råd. Varken jag eller syrran kan eller hinner med att fixa hos honom och det skulle kännas skönt om vi visste att någon tittar till varje dag. Vi lagar mat som han värmer och ser till att han har det ok...men städningen får vi ha hjälp med nu. Tråkigt att städa varje gång vi är där istället för att umgås och fika.
Efter att varit hos far med hans grejor drog jag minsann till gymmet. Körde intervall- och styrketräningen så jag tycker nog att jag kan ta ett glas rött ikväll :)

Morgonmys innan gymmet. 

Tjuvtjockt

Måendet alltså.

Men det går snart om, enligt min onkologsjuksköterska ska det bara vara så idag.

Så tacksam för det! Och tänker på alla dom som har det så här flera dagar (ibland hela tiden). 

Jag har ställt in träningen idag eftersom sömnen inte alls fungerade och jag inte vill köra bil då. Får helt enkelt köra dubbelt så tufft imorgon. Tänker dessutom köra på mitt eget gym imorgon :)

Behandling 2 av 10

Nu är tvåan gjord och jag mår bra, konstigt nog.
Idag förstod jag förklaringen om min behandling - Cytostatikan ligger inne i antikroppen och leds på så sätt rakt in i tumören. Därför är mina biverkningar så få.
Håret är till exempel kvar och inget illamående än.
Men jag kommer inte att klara mig utan den sortens biverkningar, dom kommer efter operationen då jag ska få fyra "vanliga" behandlingar.
Så nu ska bara psyket också fatta att det just nu går bra.

Hade sällskap i sjukhussängen idag :)

Vardag?

På något konstigt vis blir livet med en cancerdiagnos vardag. Inte som min vanliga vardag utan som en annorlunda vardag.
Jag tränar, läser/tittar på tv, åker till Lund, städar lite osv osv. Börjar sakna jobbet nu, Mannen kommer hem och är så less på att jobba och jag som då är hemma vill inget annat.

I tisdagskväll, sent som attan, såg vi James Bond. Och gud vad jag älskar Bondfilmer. Daniel Craig är mycket bra i rollen. Sen har jag tyckt om alla dom andra också :)

Från filmen 

OMG!!!

Sicken dag.
Först träning som gick bra. Sen mot sjuka huset där jag väntade på att gå på sminkkurs.
En fantastisk möjlighet som erbjuds kvinnor med cancer, Look Good, Feel Better.
Medan jag väntade satt jag i foajén på blocket Lund. Hade mackor med mig eftersom vi lever på/med en budget. Två saker hände där, det första var att Försäkringskassan ringde till mig för att meddela att jag fått ansökan beviljad och att pengar är på väg in. Halleluja!
Nästa grej var inte positiv alls. En kvinna satt snett emot mig och ringde runt till, vad jag uppfattade, syskon för att meddela att deras pappa fått någon sorts stroke eller något i samband med en operation. Hon var otroligt arg på syskonen för att de inte brydde sig, som hon sa. Men innan dess hade hon talat med sin man (tror jag) och berättat om att hon minsann skulle ha skogen och att hon planerade en stor fest med orkester, allt för arvet som hon ansåg sig ha all rätt till. Riktigt otäckt faktiskt. Och, jag förstår mig inte på folk, vet dom inte att dom hörs otroligt mycket när de pratar i telefon. Jag gick bort och satte mig på annan plats.
Men åter till det roliga. Vilken fantastisk eftermiddag det ändå blev. Vi fick en massa smink som vi sminkade oss själv med. Jösses sicket jobb....skulle ta mig en evighet om jag skulle göra detta varje dag. Allt ingick i sminkväskan, allt från rengöring och annat bra för huden till borstar (en till ögonfransarna) och naturligtvis ögonskugga mm.
Vi var en brokig skara i alla åldrar, fnissade (nästan alla) som tonåringar och på bara två timmar gjorde om oss till stylade kvinnor på väg mot krogen/träffen/romantiska middagen......
Så roligt :)

Bildbevis!

Idag hämtade jag ut mina två likadana peruker. Då får man sitta i ett enskilt rum så att ingen annan ser det. Väldigt professionellt och diskret. Hår är en otroligt viktig sak och ett kvinnligt attribut som man inte skämtar med hur som. Ibland tänker jag på alla män som utan snack förväntas ta det att man tappar sitt hår. Så är det minsann inte för kvinnor. 

Men som ni ser är det samma färger på håret som jag brukat ha på vintrarna. Mörkt, lite rött och koppar. 

På bilden nedan klipper frisören min peruk på plats och det blev väl ok. Naturligtvis syns det att det inte är äkta. 

Men vet ni vad? Nu kan det jäkla håret ryka av när det vill ;)