Vet ni vad...

äktenskapsräddarhelger är för något?

Det är de få helger föräldrar får för sig själva, utan barnen. För oss var det kanske fyra helger om året.

Våra barn har fått höra detta ord "äktenskapsräddarhelg" sen de var små och gick på dagis eller annat. Då talade de om för fröknarna att "min mamma och pappa ska iväg på äktenskapsräddarhelg och vi ska vara hos mormor och morfar i helgen".

Vi fick alltid breda leenden från personalen när vi hämtade ungarna, de visste ju vad vi skulle göra. Eller ivarjefall hade de sina misstankar.

Men allvarligt talat, dessa fåtal helger som vi hade chansen att vara bara vi, två vuxna som ju faktiskt älskade varandra och som hade behov av att få vara just vuxna, räddade säkert vårt äktenskap.

Fortfarande kan jag känna ett behov av att få vara ensam med maken. Ungarna bor för sig själva nu men älskar att vara i Åbarp om helgerna. Fullt förståligt, här är underbart.
Men då kommer Kotten in i det hela, jag och maken drar iväg med vår Kotte och får möjlighet att bara vara vi. För visst älskar jag helgerna runt middagsbordet då diskussionens vågor ibland går höga, det som är mindre kul är allt jobb innan vi kommit så lång och det jobb som kommer efteråt med disk och städ. Missförstå mig rätt nu, alla hjälps åt, men det är ändå betydligt lättare med en middag för två än en middag med hela klanen.

Så Kotten är nu det som gör att vi får tid för oss själva. LEVE KOTTEN
Med de jobb vi har med mycket kontakt med människor och med många svåra samtal är det ju så viktigt med egotid.
Man behöver se om sig själv, det är ju ingen annan som gör det.

Håller ni med?