Känslans intelligens = be nice intelligens?

Slutet av förra århundrandet och i början av detta var det mycket inne att tala om emotionell intelligens. Det var Daniel Goleman som gav ut en bok i ämnet och plötsligt pratade "alla" om detta begrepp, som faktiskt kom tidigare, 1995 tror jag men då på engelska (på svenska 2000?).
Men man pratade då mycket kring att det borde vara ett ämne i skolan samt vikten av att besitta denna intelligens.
Märks kanske att jag har för mycket tid till att tänka men detta året har inneburit konflikter av sådan karaktär som jag aldrig innan varit med om. Detta innebär att jag nu vill proklamera för en ny intelligens...
...snällhetens intelligens....be nice intelligensen...
Vilket innebär, att man försöker se saker och ting med snälla förstående och förlåtande ögon istället för kritiska bittra och oresonliga så kommer livet att bli så mycket bättre.

Tror ni på detta?
Kommer jag att få några lärjungar? ;O)

Ärligt och rakt från mitt hjärta, det finns ingen som jag inte är villig att ge en andra, tredje eller fjärde chans. Jag är helt fast i be nice träsket... Kan överhuvudtaget inte förstå all förbittring och söndring som finns runt om oss.
Men som sagt, jag har nog för mycket tid just nu. Det är ju tiden för avslut och summering men det väntar jag med nån vecka till. Min "årskrönika" kommer, var så säker.