Vaknade på morgonen av buller bång. Lukas hade lyckats välta vattenhon och använde den som tuggben och fotboll. Troligtvis har han sparkat i den för att få hål i isen och då fått sån fart så hela härligheten vält. Som ni trogna läsare vet så är ju hästarna ute dygnet om. De har en utebox att gå in i men där är dom i princip aldrig. Detta är det ultimata sättet att ha häst enligt oss. Naturligt och enligt hästens fysik, de är ju inte gjorda för täcken och inneliv. När vi har gett dom hösilaget på morgonen och fingrarna känns stela av kylan då sticker vi in dom under hästarnas man och då tinas dom upp av den varma sköna pälsen som är så härligt lurvig nu efter all kyla. Den känslan som detta ger blir till en ny pärla i livets pärlhalsband där allt fint som hänt i ens liv är representerat av en liten pärla.
Men när jag kom ut då på morgonen kom dimman rullande och hela Åbarp blev inlindad i silver. När då solen fått tillbaka makten, dvs blivit så varm att fukten försvann kom all rimfrost fram och då var jag ju tvungen att fotografera...igen. Det är ju så vackert.
Gången ut mot södra vången blir som en sagogång och kanske väntar där en drake på att leka med just dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den sista bilden är fantastisk, visar verkligen hur vackert det är i Åbarp.
På tal om vattenhinken ser jag fortfarande bara en lösning: Lägg i en doppvärmare!
Underbara vinterbilder!
Men då har ni ju lite vinter kvar???? Vad härligt!!!
Skicka en kommentar