...vill jag vara hos dottern.
Den dotter som jag tyckte inte skulle ha djur eftersom hon är så känslig. Jösses så fel jag hade och igår tvingades jag be om ursäkt för detta.
Igår fick hon ta bort den sista råttjejen, sjuk i en sjukdom som veterinärerna inte förstod sig på. Trots medicin och omsorger gick inte den lilla råttans liv att rädda. Och jag gråter idag.
Har ni en möjlighet skriv något uppmuntrande på hennes blogg, det behöver hon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja usch, ingen rolig uppgift. Men vad gör man... man vill ju inte att de ska lida de små liven.
Ha det.
Skicka en kommentar