Två arbetsdagar kvar

tills det är dags att lämna landet (ja jag vet att jag tjatar).

Men just nu känner jag mig sliten som bara den.
OCH ingen behöver vara orolig för att jag lämnar ut att huset blir tomt...helt enkelt för att detta huset aldrig är tomt.
Så fort maken och jag drar iväg drar andra in i huset och har det gott. Vi har hund, katter och två hästar som ska skötas och två döttrar (och en plutt) som inget hellre vill än att vara här.

Så Ludde min vän, oroa dig inte, Åbarp är säkrat.