FK vs AF

.
Denna veckan har gått i magsjukans och huvudvärkens tecken. Visst kan det vara skönt att få bli kvar hemma en vecka men nu kryper dit i benen på mig. Behöver folk runt om mig nu som jag kan "slänga käft" med.
Men det som är bra när man är tvingad till att umgås med sig själv är alla tankar som får lov att snurra omkring. Naturligtvis är det jobbrelaterade tankar som nurrar.
Hade föräldrarinformation där bl.a. försäkringskassan informerade om de nya vindrar som blåser runt aktivitetsersättningen. Mina elever står för det mesta till arbetsmarkandens förfogande, men varje år finns där någon som behöver något annan försörjning. Men enligt det nya ska våra elever prövas av mot varje förekommande arbete på arbetsmarknaden. Den praktik som våra elever, elever med ett funktionshinder, blir då så otroligt mycket viktigare. Den press som hamnar på mina och min kollegas axlar ökar med minst två ton.
Frågan är ju, vad gör vi med de elever som vi inte lyckas fixa ett arbete åt? Kommer Af att axla det enorma ansvar detta innebär? Och för de som varken har ett jobb eller ersättning från Fk, kommer ekonomiskt bistånd (socialförvaltningen) att ge dom pengar?
Sådana frågor snurrar runt i min hjärna...men inga svar, det finns ju inga svar. Så jag fortsätter att grubbla och försöka hitta lösningar. Faktiskt tgror jag att även lärarna behöver vakna och hjälpa till med detta, står faktiskt i lpo94.
Vad ska våra elever med VG till när det ändå inte betyder något, de kan inte söka vidare, är inte behöriga till någon högre utbildning. Ge dom VG hela högen, så ökar vi deras självkänsla, och hjälp till med att bearbeta företag istället. Åk och hälsa på era elever på praktikplatserna och boosta dom till att göra ett så bra jobb att företaget kan tänka sig en fortsatt anställning.
Nej jag vet inte, hjälp kommer jag att behöva men i vilken form vet jag inte än, men att vi alla i skolans värld behöver engagera oss, det står helt klart. Eller vad tror ni?