Att vara PK

Är inte alltid så lätt.
Funderingarna kring och om detta väcktes av att jag läste en blogg där både bloggaren och kommentarerna ondgjorde sig om Ladies Night.
Den vanligaste åsikten från de som inte gillar Ladies Night är att om det vore män som satt i publiken och skrek på kvinnor skulle det bli ett jävla liv. Men män sitter ju och skriker (i bästa fall) i lokaler där kvinnor "uppträder". Kanske är det utanför dessa lokaler vi kvinnor borde vara PK och protestera över hur kvinnorna utnyttjas av penninghungriga män, eller föra ett jävla väsen över all trafficking som förekommer, eller skydda alla unga kvinnor som hedersvåldförs på en daglig basis, eller sluta åka till Thailand i protest över svenska mäns resor dit för att köpa sitt umgänge med både kvinnor och barn, eller.....

Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Själv går jag gärna på Ladies Night och festar med alla dessa kvinnor. Spelar överhuvudtaget ingen roll vilka män som står uppe på scenen, även om Magnus Uggla var fenomenal i fjol.
Nej, vi festar innan under tiden och efter showen, jag, syrran, mina två döttrar, syrrans dotter och svärdotter samt lite fler löst folk :))) Och vi har skitroligt.

Och vet ni mina vänner, jag betalar också min medlemsavgift till Femininistiskt initiativ, älskar TRIS arbete, gillar och följer Reklamera på Facebook och gör vad jag kan i vardagen för att slå ner på den mansdominerade maktstrukturen.

Ja, jag får fan inte ihop mig själv....hur tänker jag?