Som liten fick jag reda mig själv, både mor och far jobbade, men mor kom hem vid lunch och då fick jag ofta en serietidning, banan och chocklad. Till mat åt jag ofta vaniljsås, det bästa jag visste då på den tiden. Nu var jag en konstig unge som inte gillade glass men vaniljsås, det var mumma det.
Men just det att jag var ensam gör att jag än idag kan bli irriterad över omsorger. Det får inte bli för mycket eller för bra.
Mannen däremot hade en mamma som gick upp mitt i natten och kokade honungsvatten eller the och som pysslade om honom på dagarna. Det har gjort att han även som vuxen gärna blir ompysslad och att han är himla bra på att vara sjuk. Synd att han gifte sig med denna tjuriga damen då ;)
Julen 2011 blev jag inlagd på sjukhus, en gallsten pockades bort genom gastroskopi vilket gjorde att jag fick infektion i bukspottskörteln och fick stanna på sjukhuset mellan den 22/12 - 5/1.
Det var ju naturligtvis helt i sin ordning, hade inte klarat mig om jag inte varit där. MEN, jag hade ingen som helst självbestämmande över varken min kropp eller var jag fick vara. Helt plötsligt kunde jag ingenting om hur jag fungerar eller om vad jag behövde. Andra bestämde och domderade över mitt liv.
I början var jag så sjuk att jag inte brydde mig, men efter att ha fått en epiduralbedövning som hela tiden gav mig total smärtbefrielse ökade min irritation. Men kanske frustration är rätt ord istället.
Jag pumpades full av penicillin vilket slog ut min mage totalt och så har min mage alltid reagerat på penicillin. Men inte sjutton lyssnade dom på det, nä dom isolerade mig ännu mer och drog bort all textil från fyramansrummet som jag delade med en dam som aldrig var vaken. De trodde att jag hade fått kräksjukan. Men jag visste ju att så var inte fallet och den frustrationen som jag upplevde där grundar sig nog på att jag redan som liten fick avgöra själv hur jag mådde.
Men en jäkla jul var det, fick inte träffa min familj på hela julen och nyårshelgen. För naturligtvis löd jag syrrorna och biträdena och smet aldrig ut från mitt rum och ner i centralhallen. Det ångrar jag idag minsann, tror jag blivit frisk tidigare om jag gjort så.
2 kommentarer:
Nämen fy vad tråkigt! (Understatement)
Men det är väl på gott o ont det där, att vilja klara sig själv...
Ha en fin fredag nu!
Vill väl också klara mig själv, gillar inte när folk ska försöka bestämma över mig, eller komma med "goda råd" som ju ofta är sätet som används, fast det är ju av omtanke, för det mesta i alla fall.
Nä, jag reder mig själv, bäst så tycker jag.
Ha de gott nu :)
Skicka en kommentar