Idag hade min farfar blivit 110 år om vi levt annorlunda och blivit äldre. Reinhold Andersson, född 1904, i Hörby socken.
Farfar var en man som inte ofta hade någon form av anställning, han hankade sig fram på småjobb så som att hacka betor åt storbönderna, lite måleriarbete, radioreparatör och lite allmänt hantverksarbete. Eftersom mina föräldrar var egna företagare, med hotell och restaurang och rörfirma, var jag ofta placerad hemma hos farmor och farfar i Sösdala. Farmor arbetade så det blev farfar som fick ta hand om mig. Och det gjorde han minsann. Fast med blandat resultat.
Saker vi gjorde tillsammans var:
- Pilkade ute på Finjasjön, dock fick jag aldrig fisk vilket jag förstått berodde på att jag alltid fick farfars gamla hål i isen. Han borrade inga nya till mig :)
- Låg på ett stort lastbilsflak på soptippen och sköt råttor. Jag fick ett winchestergevär och bara älskade att ligga mitt i stanken och skjuta. Blev faktiskt ganska bra det men min mor blev vansinnig när jag kom hem och luktade sopor.
- Han spolade is på gården så att jag kunde lära mig åka skridskor utan att gå igenom någon is.
- När jag var sjuk gav han mig svaga kaffegökar med mycket socker så jag somnade, blev mindre jobb för honom då.
- Efter upprepade halsflusser gav han mig fotogen att gurgla och faktiskt hjälpte det, dock höll jag på att dö av smaken.
- Och annat konstigt som ingen annan unge gjorde, jagade kaniner med iller och annat konstigt för en liten flicka i början av 60-talet.
När jag flyttade till Hässleholm blev jag hans "langare", ja inte bara hans utan flera gubbar i Sösdala. Var ju mycket bättre att jag fick köra än att dom som hade all tid i världen gjorde det (fast jag klagade inte:). Men pinsamt var det att gå in på systemet och köpa sju 37:or brännvin eller renat. En ung kvinna med det spritbehovet :))) ojojoj
Den dagen han dog, någon månad efter att kortet togs, glömmer jag aldrig. Han hade skjutit en råbock tidigt på morgonen, en söndag var det, kände sig törstig och gick ut i köket för att dricka. Då ramlade han ihop och dog på fläcken. Man kan säga att han dog precis som han levat, omedelbart och smärtfritt. Men kvar var vi i stor chock, vi trodde ju alla att vi hade mycket mer tid.
Grattis älskade farfar, hoppas du får lite Renat i kaffet där uppe i himlen idag.
|
Jag och min farfar på hans 75 årsdag |