1928

Det var det året Birten föddes. Birten var min farmor och farfars förstfödda dotter. Två år senare föddes min far. 

När Birten var tre fyra år fick hon scharlakansfeber och togs in på sjukhus så som det gjordes då. Men något hände på sjukhuset som gjorde att Birten aldrig blev som andra. Man kan säga att hon "blev utvecklingsstörd" och det vet vi ju att det inte är något man blir, det föds man med. Men enligt farmor och farfar var Birten helt förändrad efter att ha fått kommit hem. De spekulerade i allt möjligt men ingen sanning kom fram, Birten var och förblev det man kallade för efterbliven eller idiot. 

För min far blev detta en börda han bar under hela hans barndom, det blev han som fick hjälpa Birten till och från skolan, han fick slåss på skolgården otaliga gånger då de andra barnen retade henne eller var rent elaka på annat sätt. 

Min farmor vägrade att Birten skulle bo på vårdhem eller skolhem så hon höll henne hemma alltid. Man kan säga att farmor under alla år blev Birtens personliga assistent.

När jag var liten och bodde hemma hos farmor och farfar var jag ofta rädd för Birten. Hon hade ingen riktig koll på hur stark hon var och flera gånger åkte jag på en hurring då Birten tyckte att jag gjort något fel. Men Gud nåde den unge som retade henne så jag hörde det. Många gånger slogs jag som en furie och de andra föräldrarna klagade hos farfar men det hade de inget för. Han visste ju att ungarna varit elaka och sa det gärna till de förgrymmade mammorna. 

Men det har gett mig en stor känsla för att man får lov att vara annorlunda och att det ofta är en tillgång att inte vara som alla andra. 

Här nedan ser ni Birten som sitter på pojkvännen Emerys motorcykel. Hur han kunde hålla motorcykeln på vägen är en gåta för Birten satt långtifrån stilla, hon vinkade och viftade så det stod härliga till. 

De båda var ett mycket känt par i Sösdala med omnejd :)