Underbar helg

Inte sen mitten av december har jag haft en så skön helg här hemma i Åbarp. En äkta åbarpshelg med allt som det innebär av kärlek, fantastisk mat och många skratt. En helg som blev viktig för mig i min process mot operationen som förhoppningsvis blir av denna veckan.

Det är ju ingen hemlighet att vi haft den tuffaste tiden på många år men vi ser ljuset i tunneln nu. 

Älskar min familj så otroligt mycket!

Bästa tjejerna!

Idag är det grått och dimmigt men jag tror nog att solen snart vinner kampen och skiner ner på oss arma själar. Idag ska jag nog ge mig på jakt efter lite ris att sätta på bordet. Ja, jag vet, det är inte påsk än men jag är sugen på lite kvistar som visar att den riktiga våren snart är här.

Idag är det grått!

Ingenmansland och bloggtips

Börjar med ett bloggtips. Det är min dotter som klivit ut ur garderoben. Nej, det gäller inte hennes sexuella status utan hennes mycket dolda funktionsnedsättning, eller som jag vill kalla det, funktionsuppsättning. Hon uppdaterar sin blogg varje onsdag och mitt tips till er är att följa hennes resa ut i ljuset. För jag är säker på att någon i er omgivning har samma, liknande eller närbesläktade neurotisk skada. Ni hittar den här http://www.mittlivmedmisofoni.se/
Jag tror att 2016 kommer att bli Kajsas år, året då hon ska göra allt hon inte vågat innan. Följ och kommentera så hon känner uppbackningen!

Annars....just nu känns det som att jag befinner mig någonstans mellan nutid, framtid och dåtid. Det jag kallar för ingenmansland. Väntar på läkarbesök där jag ska få besked på hur mycket av bröstet som ska försvinna. Mår ganska hyfsat och förutom näsblodet så är läget helt ok.
Men Gud så gärna jag vill ha hela processen gjord.

Nedan en lite pillemarisk valp som är dödens less på matte som inte busar med honom hela tiden :)

Tre punkter :)

• Sista träningen nere på Friskis&Svettis är avklarad (jag kommer att sakna det)
• Våren är visst på väg
• Bosse är världens bästa (och nästan rumsren:)

Helgen blev bra.

På lördagen var jag och Bosse och socialtränade uppe i Hässleholm på bl.a. resecentrum mitt bland alla resenärer medan de andra tömde förråd i den sålda lägenheten. Bosse var hur duktig som. Lite rädd blev han när det var för trångt men annars måste jag säga att han var klockren. Skällde bara en gång på annan hund med det var i slutet och då var nog huvudet helt slut på honom. Älskade hund!
Väl hemma tog vi det lugnt ett slag och sen fixade vi till en äkta Åbarpskväll, jag, mannen och äldsta dottern. Yngsta hade annat kul på gång.  Men vi andra grillade entrecote, bakade potatis med kryddsmör och fixade till en god sallad. Jösses flickor så gott det blev :)
Sen blev det mello för hela slanten...om det kan man ju tycka hur mycket som helst så det avstår jag.
Söndagen tillbringades en del på IKEA Älmhult. Planerade äldstas nya lägenhet och köpte lite smått och gott (ojsan 750 pix).
Väl hemma var yngsta kommen hem till oss och vi hade en skön söndag. Tror lite att livet vänt. så fantastiska saker händer just nu som jag inte ska gå ut med mer än säga att gud vad läckert yngsta!!!!
Vecka som kommer borde bli en ganska bra vecka för mig. Nästa vecka är det ju operation men denna ska ju då vara en någerlunda biverkningsfri vecka. Håll tummarna för det.

Ett litet glas rött i onsdags då vi firade att Bosse gjort stooora framsteg på valpkursen. Han är ju bara bäst :)

En gång kvar...

....med träning nere på Friskis&Svettis. Sen får jag inte vara med längre utan då får jag ta tag i träningen själv. Det bästa med att ha varit med på FysCan är att jag kommit igång bra med träningen men mest att jag träffat så härliga kvinnor och en man på gymmet. Människor som är i samma sits som en själv blir oerhört viktiga när man har cancer. Säkert när man har andra sjukdomar också. Önskar att jag kunde vara kvar men det är bara en viss tid man kan vara med.

Idag har jag joggat ute, åtta intervaller a' två minuter var. Då har jag på mig pulsmätare som sjukgymnasterna använder och kan se på en dator hur bra eller dåligt det gått att jogga. Liiite synd att vi inte får behålla pulsmätarna. Som en liten betalning för att vi ställer upp på forskningen ;)

Helgen hoppas jag bjuder på positiv energi och härliga skratt. 

Provtagning mm

Idag är det dags för provtagning, mammografi och ultraljud.

Provtagningen är för de två studier jag är med i och mammografin och ultraljudet är inför operationen. 

Hur mycket som ska bort av mitt bröst vet jag inte än. Onkologen pratade om tårtbitsoperation och hur kirurgen vill ha det vet jag inte förrän 1/3 då jag har min tid på kirurgimottagningen. Eller rättare sagt kirurgi- och mellanommottagningen. Jag hoppas på tårtbit dock även om jag inte har en aning om hur man ser ut efter en sådan operation. Vi får se.....

Igår var jag så duktig med min träning att jag helt slocknade strax efter nio. Vaknade vid tre och var vaken säkert över en timme men lyckades somna igen. Var liksom uttömd av energi och helt slut på det.

En unik bild på Bosse och Sessan. Sällan dom låg brevid varandra. 

Ikväll är det dags för valpkurs igen. Tyvärr har jag inte kunnat träna koppelgåendet, blir så attans yr om jag ska gå och hela tiden bocka mig ner för att Bosse ska få godis när vi har ögonkontakt. 

Mannen får träna på det....inte jag. 

Håll tummarna :)

Jorden snurrar :)

Hemläxan vi fick från valpkursen, en av dom, var att vi ska gå med Bosse i koppel och han ska gå på vänster sida. Detta utan att vi drar i kopplet eller håller på och tjatar på honom. För att det ska fungera ska vi ha mjukt godis i handen som vi ska ge honom när han går på vänster sida och tar ögonkontakt med oss. Och jisses vad det snurrar för mig efter ca tio meter. Jag blir så yr!
Och hittills har vi väl inte lyckats så bra. Bosse snurrar runt mig, nosar efter andra hundars bajs, går gärna på höger sida mitt ute på vägen, hamnar mellan mina ben så jag håller på att ramla av att kopplet binder mina ben osv osv.....
Ingen vacker syn alltså på de Åbarpska skogsvägarna ;)

Men förutom valpmödor så ska det förhoppningsvis vara en bra vecka nu. Ska inte ha någon mer behandling förrän efter påsk. Operation men inga gifter i kroppen på ett tag. 

Kan tjejerna passa Bosse två dagar så funderar vi på ett spa igen....ett billigare den här gången. 

För sen kommer det inte att bli något bad eller annat kul. Det ska ju in en picc-line igen. 

Men överlag känns det ganska positivt just nu. Vi har ingen energitjuv hos oss just nu och alla jobbar vi för att må ok och ta hand om varandra. En lägenhet är köpt och en lägenhet är såld. Så det händer saker i sekten Åbarp. 

Ha de alla! 

En sån helg!

En älskad vän är förd till sista vilan.

Mattias var en varm kreativ människa som visste att alla kan. Alla ska vara med. Alla är lika värda. 

En fantastiskt person som nu fattas mig. 

St Petri kyrka var solig och varm. 

Och sen direkt efter begravningen iväg och ha ett styrelsemöte. Ett möte utan Mattias.
Men vi skålade för honom uppe på SkyBar och åt en fantastiska middag precis som han hade önskat att vi gjorde. Mat var mycket viktigt för honom och han ansåg att man skulle äta från hela kostcirkeln...alltså förrätt, varmrätt och dessert :)

Nu sitter jag återigen i min fåtölj och mår ok. Ja, det känns ok faktiskt. Livet måste ju gå vidare. 

Kramer hotell

Sitter på hotellrummet och tänker.....
....att så länge jag har dessa tre, så länge är allt bra :)

Vad mer kan gå fel?

Ibland undrar jag hur vi ska orka med allt. När jag skrev förra inlägget var jag övertygad om att nu vänder det.
Så fel jag hade!
Tyvärr fick vi ta bort vår gammelkatt Sessan.
Hon blev 21 år så ingen kan säga att hon inte levererade. Men så tomt det är.

Och nu ber vi om FLYT OCH MEDGÅNG! 

Ljuset i tunneln?

Igår när jag körde hem efter TRX-passet (träning med band som sitter fast i taket) bestämde jag mig för att nu får det räcka. Nu får inte andra ta min energi, jag vill må någerlunda bra och använda den psykiska energin jag har till mitt tillfrisknande. För frisk vill jag bli.
Då blir ju frågan: Hur gör jag?
En tanke är att hyra en egen bostad, ta med mig Bosse och sitta i lotusställning och andas rätt. Fast, nä, inte riktigt min grej, mest omöjligt rent ekonomiskt :)
Nästa plan är att stänga ner Facebook så all negativism håller sig borta. Fast, nä, är alldeles för nyfiken för att göra så :)
Den tredje är att helt enkelt se till att jag håller mig borta från negativism och på så sätt slippa ångest. Men det är inte så enkelt som det kan låta. Vill ju ha kontakt med människor runt omkring mig trots allt.
Nä, jag tror helt enkelt att jag får jobba på att hålla skit ifrån mig alldeles själv. Eventuellt köpa en liten valpvagn som Bosse kan sitta i när jag går långpromenader (eftersom valpar inte ska motioneras så som jag vill motionera). Helt enkelt se till att jag får skön egentid och se till att min familj omhuldar mig precis så som dom brukar.
För hur jag än ser på det......det finns ett slut även på detta.

Hit vill jag åka med båda mina döttrar. Burg auf Fehmarn. 

Och livet går vidare!

Helgen kom och gick. En del tuff drama en del mys och en helsikes massa känslor. Men också värme och kärlek.
En lägenhet har tömts helt och jag har som vanligt suttit på bänken. Man är liksom inte med i matchen när livet ställts på högkant.

Min dipp har varat länge nog tycker jag. Skärpning!

Och på fredag ska jag gå på begravning. Det är min gode vän Mattias som ska få gå till den sista vilan. Återigen den satans cancern.

Bland det bästa i livet just nu är när Bosse sover på min mage. Värmen som sprider sig i kroppen är värd alla olyckor som fortfarande sker på golvet här hemma. 

Älskar Bosse, älskar min familj, trött på några människor, vill gärna träffa resten, vill ha kaffe nu! 

Semester från mig själv tack!

Det är tungt nu. Allt sätter sig i huvudet och biverkningarna sköljer över mig i vågor. Orkar knappt ens med Bosse just nu.

Tänk, för två år sen exakt var jag nere på Lantzarote och njöt av livet. 

Åh, hur gärna hade jag inte varit där nu. 

Sitta och titta på utsikten, helt i egna tankar och det enda "bekymret" skulle vara var vi ska äta på kvällen. 

Den tredje mars blir det operation av bröstet och lymfan. 

En riktig skitdag!

Efter en så skön helg är det lustigt hur det kan vända på en femöring.
Känslorna som ligger under ytan poppar upp och allt ställs återigen på högkant.
Undrar varför det skulle behöva hända, varför jag och varför nu? Tänker att det ju är grubblerier och självplågeri men likväl drar det i bröstet. Sådana dagar är inte kul.

Sista behandlingen med antikroppar nu på onsdag.
Sen operation.
Sen fyra tuffa cellgiftsbehandlingar.
Sen fem veckors strålning.

Detta rabblar jag som ett jävla mantra sådana här dagar. Precis som att jag inte kan släppa det......
Fuck cancer!

Har dessutom gått upp två jäkla kilon...grrrr