Det är tungt nu. Allt sätter sig i huvudet och biverkningarna sköljer över mig i vågor. Orkar knappt ens med Bosse just nu.
Tänk, för två år sen exakt var jag nere på Lantzarote och njöt av livet.
Åh, hur gärna hade jag inte varit där nu.
Sitta och titta på utsikten, helt i egna tankar och det enda "bekymret" skulle vara var vi ska äta på kvällen.
Den tredje mars blir det operation av bröstet och lymfan.
1 kommentar:
Jag vet att du inte vill ha medömkan, men en varm genom-rymden-kram kan man väl ändå få pytsa iväg? En styrkekram.
Skicka en kommentar