När man som jag är van vid ensamtid är det en stor förändring att ha en man hemma hela tiden. Han ju blivit pensionär. Innan hade jag mina egna dagar och min egna tid här hemma, nu är jag sällan själv hemma.
Det är ju inte så farligt i och för sig, det som inte är bra är att jag inte "äger" min egen tid. Mannen min vill planera och har ett stort behov av ställtid medan jag är mer impulsiv och vill se tiden an typ inte planera en massa i förtid utan se hur man känner när det är dags...
Detta ställer till det för oss/mig. Jag har löst det ett tag nu genom att "ge mig" och låta mannens behov styra men känner att jag nått en gräns nu. Antingen får jag gaska upp mig och säga ifrån eller så får jag helt enkelt bara göra som jag vill. Nu tror jag att det bästa är att gaska upp sig och ta tag i det. Annars blir det inget av min träning eller annat som jag vill utan då blir det en halvmesyr. Och jag måste ju träna så jag håller lymfödem och annat borta. Så...jag får helt enkelt spotta upp mig!
Snart ska jag ju dessutom börja jobba igen. Bara på 25% den första tiden men oj så jag ser framemot det. Ser framemot ett socialt liv igen och att få tillbaka arbetskamraterna. Hoppas dessutom på att kunna styra mina arbetsuppgifter lite mer, trots att jag totalt ägt min tid själv eftersom mitt arbete innebär egenansvar, men jobba på att inte återigen kasta mig in i uppgifter och vakna till med häcken full igen. För något jag verkligen lärt mig på min cancerresa är att ta vara på min tid och att all bullshit tid nu är över. Jag tänker inte sitta på möten för mötets skull och lyssna på skabbel.
 |
| Vår middagsplats då det är fina dagar på sydkusten |
No more!!
Tror minsann jag börjar bli lite kaxig :))))
2 kommentarer:
Det låter som bäst det ,-)
Jag tillhör också skaran som vill ha egen-tid och sommarlovet är en prövning för mig, när vi går hemma heldagar båda två - när jag har semester -. Och det är ju konstigt, det finns ingenting jag INTE kan göra när pv är hemma, men det blir ändå annorlunda. Mest springer jag och plockar upp saker efter honom .., han tillhör den sortens människor som lämnar allt efter sig och sommartid blir det en hel del grejer.Den dagen vi båda går i pension, ska jag se till att frivillig-arbeta inom Röda Korset eller nånting annat, annars blir vi nog tokiga på varandra.
Själv är jag förstås helt felfri ,-)
Naturligtvis Elisabet, helt felfri precis som jag ;)
Skicka en kommentar