Lydiagården

Ikväll åker jag till Lydiagården för en rehabiliteringsvecka.

När jag gick utbildningen på Malmö högskola extrajobbade jag på Lydiagården som städare och köksbiträde. Trivdes väl inte helt hundra, det fanns ett avstånd mellan den vårdande personalen och oss som höll på med städ och mat. 

Och nu ska jag dit på en rehabvecka. Konstigt minsann. 

Det jag hoppas på är att jag genom samtal och information ska få någon sorts distans till cancern och tiden som varit. Ett sätt att hantera det och en möjlighet att börja växa. Rädslan är en ständig oönskad gäst i livet nu och jag vill inget hellre än att kunna släppa den. 

Men oj vad jag kommer att sakna Bosse! Kan kanske smuggla med honom ;)

I helgen har vi varit i Borås på möte och denna gången bodde jag på hotellet hela natten, inget besök på akuten denna gången. Men det är ju klart, jag har ju ingen blindtarm kvar, den blev kvar i Borås förra gången jag var där. Så jo...det var ett mycket bättre besök denna gång. 

Vi åt på en spansk tapas restaurang, La Copita, som var helt underbar. Fantastisk mat och vi njöt av både skaldjur, griskind, krämig risott mm. Ni hittar restaurangen här http://lacopita.se/

Men nu får jag börja packa, ha det gött alla!

Ja varför inte

Förkyld som attan. Nosen rinner hela tiden så nu är näsan alldeles röd och sårig.

Kan faktiskt tänka mig lite flyt och medgång nu käre herre! 

Fast det har jag ju. Mammografin så bra ut och mitt hjärta är inte påverkat, vad dom kunde se, av medicinerna. 

Så visst....trist bara att jag inte sen de tuffa behandlingarna slutade har haft en vecka utan något kroppsligt. Men det kommer väl. 

Helgen

Helgen var god. På alla sätt faktiskt.

På fredagskvällen åt vi på PlockePinn i Malmö. Fantastisk bra tapasställe.

Sen naturligtvis blev det ett glas vin på uteserveringen på gamla torg. Så härligt att sitta ute och titta på alla människor. 

Sen på lördagen firade vi syrran som fyllde 65. Även där god mat från en cateringfirma, gott vin och många skratt. 

Men....mitt knä har återigen pajat. Jag förstår faktiskt inte hur det blir så. Har inte gjort något speciellt som skulle kunna förklara det. Så less...

Och...tappat en plomb 🤐 

Det är som att det liksom inte får vara bra! 

Arbetslivet?

Ja inte är det då som när jag gick hem den där septemberdagen 2015. 

Det som jag jobbade med då existerar inte på samma sätt som när jag jobbade. Då arbetade jag med ett speciellt program som både vägledare och samordnare. Det var en del studieplaner vilket ju ofta är studie- och yrkesvägledarens syssla, jag marknadsförde programmet och det gillade jag otroligt mycket samt hade alla inkommande besök med nya elever. 

Sen var det också min uppgift att se till att eleverna fick praktik under utbildningen och att tillsammans med arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och/eller LSS-handläggaren att ordna för elevens framtid.

Nu när jag kommit tillbaka är det bara praktiken kvar, dvs att ringa företag och förmå dom ta emot eleven på praktik. Inte det lättaste och inte det roligaste man kan göra. Naturligtvis ligger även deras framtidsfixande på mig men det händer inte förrän senare fram i vår. 

Med andra ord är det inte lika roligt att jobba nu som innan. Jag är "lite utanför" och har svårt att komma in i någon form av gemenskap. Några är där ju som jag pratar med men många blir tysta när jag kommer in i rummet eller fram till dom. Kanske beror det på min sjukdom, att man inte vet vad man ska säga, kanske är det något annat. Jag vet inte. 

Jag liksom lite bortkopplad. 

Tänker att jag får ge det lite mer tid. Det kan ju ligga på mig också, det kan ju vara jag som distanserar mig lite för mycket. För distanserar mig gör jag. Vissa problem ser jag som "en fis i rymden" för det finns det som är så mycket värre och det vet jag ju kan upplevas som lite provocerande. 

Jaja, vi får väl se hur det blir...

Men jag kan inte tycka att livet är ett helvete för att man inte fick ledigt under terminen eller för att kollegan fick lärarlyftet men inte en själv. Jösses pojkar....det finns värre saker. Mycket värre saker! 

Pizzabagaren i Åbarp!

En någerlunda lugn helg går mot sitt slut. 

Vi testade ett färdigt pizzakit i fredags men det blir nog inget fler sådana. Skulle hottat upp tomatsåsen som var otroligt mesig mot när vi gör det själv. Men serranoskinkan, jordnötterna, ananasen, roccolasalladen och den vällagrade osten var finfin. Tyvärr var vi helt slut på oreganon vilket ju är ett måste på pizzor. Men vinet var gott. Vi valde ett vitt vin (skulle enligt planen ätit en massa skaldjur men ändrade oss i affären) men vinet passade bra till vår "hemgjorda" pizza. 

Sen i går skulle vi festa loss på Carl Butlers lammgryta var det tänkt. Då fanns det naturligtvis inget färsk lamm och de frysta delarna var otroligt stora. Så då blev det en lammgryta gjort på fläsk istället :)))

Sicket elände... 

Veckan som kommer blir förhoppningsvis hur bra som. Ska jobba måndag till torsdag, möte på fredag i Malmö och lite fest på lördag hos syrran. 

Men innan dess så ska jag på min första mammografi efter operationen och de tuffa behandlingarna. Liiite nervöst faktiskt . 

Idag är det vinter!

Åtminstone just nu, varmgrader är visst på gång.

Men när vi körde ner till Lund för min spruta fanns det ingen snö alls. Men på hemvägen vräkte den ner. Så pass att det är trafiksvårigheter, mest eftersom lastbilarna fortfarande inte lärt sig däck och fart i uppförsbacke. Så dom står i alla backar just nu här i Skåne. 

Ack ja, skåningarna och deras vinterproblem. Även om det verkar som att den för några år sen typiska skånska vintern numera hänger till uppe i norr. Den med ishalka kombinerad med lite modd och underkylt regn. Och det saknar vi inte direkt :)

Önskemålet är ca 10 minus med ett snötäcke på ca 20 cm. 

Så kan vi komma överens om detta nu alla!

Men jag hoppar faktiskt spinningen ikväll. Onödigt att fresta ödet genom att ge sig ut.

Och tiden går

Sen jag skrev sist har maken och jag gjort Köpenhamn. Eller gjort och gjort, vi har gett oss själva en hotellnatt och varit ute och ätit och myst. 

Nedan vår "förrätt" på hotellrummet, som låg på 17:de våningen. Som vanligt ekologiska vindruvor, lite god serranoskinka samt naturligtvis prosecco. Mums

Det vanliga snafset för Åbarparna

Sen har det ju varit nyår också. Även här följde vi de Åbarpska vanorna och började ute med en eld och smågott med prosecco. Naturligtvis saknade vi snön. De första åren som vi bodde här fick vi klippa ner grankvistar som vi värmde på elden och som sen blev vår fåtölj ute i snön. 

Visst ser det mysigt ut

Nu är livet igång igen efter helgerna. Trettondagen räknas inte för oss. Granen är utslängd och på söndag åker resten. Inte en tomtajäkel kommer att vara kvar.
Jag har jobbat halvtid nu denna veckan och det gick bra. Var i och för sig inga elever där men ändå...succé.