Spikraka lockar

Jag har alltid haft spikraka lockar. Inte en lockig tofs så långt ögat kan nå.

Men nu!!!

Kolla nacken, helt ostyrligt och GRÅTT!

Vad har hänt? Vem är detta och var är jag? Imorgon ska det inköpas toning. Sen kanske jag ska strunta i att leka med telefonen och fotografera min egen nacke 😂

Nu pinnas det på!

Nu har jag återigen tagit tag i livet....för hundraåttionde gången.
Fast jag har lite fel nu, jag har ju faktiskt aldrig slutat träna. Det har bara varit lite resultatlöst.
Senaste tiden på grund av herceptinet som påverkade hjärtat och som gjorde att jag inte orkade ens gå upp för backen. Slitigt som bara den men inget resultat.
Nu känns det oerhört mycket bättre, inte helt bra men helt acceptabelt. Dessutom fungerar knät lite bättre så promenader tillåts. Ökningen av min vikt har stannat upp så nu jobbar jag på ett det ska gå åt andra hållet. Håll återigen tummarna för mig!

Ändrade planer

Idag går färden ner till Malmö för lunch, lite shopping och kanske ett glas vitt. Hade ju varit mysigt att träffa hela familjen där men det går ju inte som ni vet. Yngsta är på väg till Sigiriya som verkar vara hur fint som helst. Hon ska bo mitt i djungeln i en säng som står ute med bara myggnät (avis? japp). 

Äldsta ska mocka ur uteboxen och det är minsann en grannlaga uppgift. Tungt och illaluktande men ett måste. 

Så det blir bara mannen och jag. Inte det sämsta alls. Tanken var att åka ner till vagnen och sätta upp förtältet men eftersom det blåser för mycket stannade vi kvar hemma. Vi skulle fixa lite och pyssla om hemmet men eftersom en gåva av misstag åkt iväg till Sri Lanka och det enda sättet att köpa en ny är i Malmö fick det bli en stadsresa. Så...Malmö, nu kommer vi!!!

I höstas var vi iväg hela familjen och  fixade våra fina kottar på Malört. Kanske dags för en ny tatuering snart 😁

Jäkla farande....

Nu är hon på väg igen och eftersom jag är en äkta hönsmamma som vill ha ungarna hos mig känns det lite sisådär. Längtar redan tills hon kommer hem igen. Just nu landar hon på Heathrow och sen tar hon planet till Sri Lanka. Och jag sitter i Åbarp......

Påsken som var.

Tänka att det redan är annandagpåsk. Tiden går otroligt fort när man har trevligt. Och trevligt har vi haft det.

Vagnen är på sin vanliga plats vid stranden, inget förtält uppe än på grund av blåst och snöväder men det är inte bråttom med det. Det går ju att vara där utan tält. Dock har värmeanläggningen tackat för sig och fläkten som man måste ha igång befinner sig i fläktarnas himmel. Men vi köpte en liten värmegrej så vi håller oss varma ändå. Det enda jobbiga med det är ljudet och elsladdarna som ligger på golvet. Men varma är vi. 

Påskafton tillbringades med bara familjen. Vi gjorde ett vegetariskt påskbord men hade gravlax och mannen och äldsta åt vars en lammkotlett också. Det är ganska längesen jag åt kött nu, fisk äter jag men det som kallas för rött kött, dvs alla djur på fyra ben, har jag inte ätit sen veckan på Lydiagården. Tror det var vecka fem. Men jag kallar mig inte för vegetarian, äter ju fisk, mjölkprodukter och ägg. Men eftersom rekommendationerna från onkologen var att inte äta mer än 500 gram kött i veckan tänker jag att det är lättare att helt strunta i det. Fisk ligger väl på ca 500 gram per vecka och resten är olika vegetarier. Gott faktiskt! 

Igår hade vi en liten fest för Kajsa, yngsta som återigen ska åka ut i världen. Hon börjar med Sri Lanka, sen Bali och avslutar med Australien (åtminstone så ser planen ut just nu, men den kan ju ändras). Men vi hade en trevlig kväll med fransk potatissallad, vegetariska grillspett och bbq-sås, även en grönsallad, pizzasallad och vitlöksbröd fanns att kalasa på. 

Idag är ju då en lite kryssad dag, trött och säkert lite bakis och jag ska bara ta det lugnt och samla kraft inför arbetsveckan. Men helst skulle jag vilja köra ner till vagnen och bara må gott. 

Imorgon smäller det :)

Äntligen är det dags för oss att köra ner vagnen till Löderup igen. När vi körde därifrån i slutet på september tänkte vi att det var en evighet tills vi kommer ner igen. Men nu har vintern tagit helt slut för oss och imorgon vid elva kör vi ner.

Tanken var att vi skulle vara där hela påsken men vädrets makter har satt käppar i hjulet för oss.  Tjejerna ligger alltid i förtältet när dom är hos oss (illasinnade rykten säger att jag och mannen snarkar...hmpf.... ont förtal naturligtvis) och denna helgen går det inte att sätta upp något förtält. I full blåst hade vi säkert flugit iväg som påskkärringar, fladdrande med tältet som segel. Därför blir det bara en natt för oss och vi drar hem på lördag igen för fira påsk med döttrarna måste vi ju.

Men få platser är så vackra som Sandhammaren. Bara älskar att säsongen är igång! 

Sista sprutan som försvann.

Jag har mått ganska dåligt de senaste gångerna som jag fått Herceptin. Hjärtklappning, såriga slemhinnor och allmän kymighet. Idag var det dags för min sista spruta och jag laddade för att slippa den. Jag har haft svårt att syresätta mig i de värsta skoven. Svårt att andas och otäckt som attan att sitta i den situationen.

Så...laddad som attan, i princip beväpnad upp till tänderna med argument stegar jag in på onkologen. Då visar det sig att något gått fel och att jag istället för 17 omgångar fått 22. Snopet värre! All uppladdning var alltså helt i onödan. 

Inte så konstigt att jag mått pyton alltså. Men så skönt att jag inte mer behöver åka ner var tredje vecka. Jag är sk färdigbehandlad och väntas inte dit förrän om ett år. Jösses flickor! 

Visst är jag värd lite procecco ikväll? Man får ju passa på att fira medan det fortfarande finns något att fira...eller hur :)))

Pöölen är på G. Just nu 15 grader men uppstigande. 

Kanske blir det provdopp ikväll efter proceccon 👍🏾

Fan ta er!!!

Veckan är snart slut och vi sitter och tittar på nyheterna.

I Stockholm har allt ställts på sin kant. Facebook är fullt av hat. Någon skriver att så blir det när man "öppnar sitt hjärta" en annan anser att man i Israel fixar sådant här direkt genom att man skjuter först och frågar sen, andra ändrar sin profilbild och sätter dit en svensk flagga på bilden av sig själv. En annan vän är arg för att Ullared var stängt och med beväpnad polis runt varuhuset, de hade ju inte hunnit handlat. 

Man gör olika, man känner olika, man får lov att vara olika, olika är bra. 

Jag kommer inte att ändra min profilbild på fb, jag kommer inte att sluta åka till Stockholm, jag kommer inte att vara arg över att polisen stänger varuhus.

Vi vet inte just nu vem, varför, hur och så vidare. Det kan ju vara jobbarkalle som fått ett idiotryck, men en sak är säker: jag kommer aldrig att acceptera att män (och i sällsynta fall kvinnor) har som agenda att inskränka min frihet. Jag kommer aldrig att ge er erkännande. Jag kommer aldrig aldrig aldrig tycka att det är ok att skada, skrämma, våldta, döda eller terrorisera människor. 

Fan ta er ni som anser ha rätt att döda i religionens namn....fan ta er! 

Men idag har även min yngsta dotter deltagit i radio, P4 extra, och talat om sin misofoni. Och hon gjorde det så sablans bra. Så jäkla stolt morsa just nu! 

Spikraka lockar?

Jag har alltid haft spikraka lockar. Alltså pinnrakt hår. Ni skulle bara veta hur avis jag varit på vänner med lockigt hår, hår som när det regnar blir alldeles krulligt. 

Nu blir inte mitt igår krulligt men lockigt som bara den. Det kan tydligen bli så efter att man tappat allt hår vid cytostatikabehandling och så blev det för mig. 

Och...är jag nöjd? 

Nja, jag har ju inte en aning om vad jag ska göra med det. Tycker jag ser ut som en nypermanentad tant med inblandning av gråa slingor. 

Men jag ska inte gnälla för mycket, älskar faktiskt att ha hår överhuvudtaget (OBS märk ordvitsen;)

Jag efter 45 minuters spinning. 

Våren är här!

Varm och skönt ute. Satt i solen nu på eftermiddagen och nu är jag lite varm om kinderna. 

Idag var jag på ortopedmottagningen i Hässleholm. Läkaren, en man från Island, ska fixa så jag får en skiktröntgen av knät vilket jag är otroligt glad över. 

Annars rullar livet på. Jag jobbar mina 50%, fixar lite hemma i trädgården, försöker träna så gott det går, tar ibland ett glas rosé ute på däcket och mår överhuvudtaget ganska bra. Biverkningar av medicinen i form av hjärtklappning är en smolk i bägaren men annars är det faktiskt ok. 

En annan sak är att jag äter i princip inget kött längre. Kanske fått i mig 50 gram av luftrökt skinka på pizza men annars inget. Och det gör mig otroligt stolt. Dock äter jag fisk 🐟