Sista sprutan som försvann.

Jag har mått ganska dåligt de senaste gångerna som jag fått Herceptin. Hjärtklappning, såriga slemhinnor och allmän kymighet. Idag var det dags för min sista spruta och jag laddade för att slippa den. Jag har haft svårt att syresätta mig i de värsta skoven. Svårt att andas och otäckt som attan att sitta i den situationen.

Så...laddad som attan, i princip beväpnad upp till tänderna med argument stegar jag in på onkologen. Då visar det sig att något gått fel och att jag istället för 17 omgångar fått 22. Snopet värre! All uppladdning var alltså helt i onödan. 

Inte så konstigt att jag mått pyton alltså. Men så skönt att jag inte mer behöver åka ner var tredje vecka. Jag är sk färdigbehandlad och väntas inte dit förrän om ett år. Jösses flickor! 

Visst är jag värd lite procecco ikväll? Man får ju passa på att fira medan det fortfarande finns något att fira...eller hur :)))

Pöölen är på G. Just nu 15 grader men uppstigande. 

Kanske blir det provdopp ikväll efter proceccon 👍🏾