Jag jobbar ju numer 100% och det känns verkligen, har suttit i solstolen när jag kommit hem och bara stirrat rakt ut.
En av cheferna ville lägga på mig allt som har med skoltaxi att göra. Dvs koll på vilka av ungdomarna som ska åka och med vem och vart. Ni ska veta att just skoltaxi är något som aldrig fungerar problemfritt och jag vägrade.
Faktiskt så vägrade jag!
När jag fick mina tio cytostatikabehandlingarna förgiftades min kropp och det som hände (och händer) med min hjärna kallas för cytostatikahjärna. Det innebär bl.a. att jag tappar namn, ord och tankelinjer vid stress och då kan jag reagera lite ilsket och slå ifrån mig uppgifter. Detta är inget som kommer vara för evigt men det tar tid för kroppen att återhämta sig. Stress är helt enkelt inte bra för mig. Jag, det är ju inte bra för någon.
Så nu har jag börjat berätta detta för människor runt mig så som lärare, ledningsgrupp och viss kringpersonal.
Då är det ju inte konstigt att jag stirrar rakt ut i ingenting när jag kommer hem.
Nu tror jag inte att hela taxisituationen är löst men eftersom jag är ärlig med mitt "tillstånd" har jag bundsförvanter och det är minsann inte dåligt.
 |
| Så här fint var det igårkväll när vi cyklat hem från tåget. Alldeles vindstilla så vi kunde ha ett litet ljus brinnande när vi njöt av tystnaden på vårt utedäck. |
Nu ska jag fixa mig inför två timmars politiskt arbete. Jag ska stå på torget i Höör och representera V. Första uppdraget som fritidspolitiker. Lite pirrigt faktiskt 😳
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar