Mög också!

Dubbelmög faktiskt!
Nu kan jag inte blogga via telefonen längre. Blogger måste uppdateras men det finns ingen tillgänglig uppdatering så nu är det slut med bilder i bloggen.
Faktiskt lite sur nu 😠

Fyra månader kvar!

Nu är det gjort för nu har jag lagt in om tjänstledigt på 50% från och med 1april. Och jag lovar, det är inget aprilskämt.
Chefen, eller inte chefen men rektorn, undrade hur min kollega kommer att klara av att axla det ansvaret och det kan man ju undra. Undras om det var tänkt att jag skulle få lite dåligt samvete. Om det var så så lyckades det inte. Det är en ledningsfråga att se till att verksamheten fungerar. Dessutom skulle jag få ett nekande svar, vilket jag inte tror, kan jag begära en rehabutredning och då snackar vi pengar. Det är nämligen ganska dyrt.

Tiden som blir fritid kommer att tillbringas här nere så mycket som möjligt. Tänker att jag lägger upp tiden med två hela dagar en vecka och tre nästa. Det ger mig en massa härlig tid nere i vagnen med akvarellmålning och långa mysiga promenader. 

Bra planering eller hur? 

Jösses flickor!

Sicken helg det varit. Så här ett och ett halvt år "försent" fick jag min 60 årspresent.
Jag tog tåget till Helsingborg där syrran med dotter väntade. Vi checkade in på hotellet och delade på lite bubbel. Tog sen Sundsbussen över till Helsingör där vi landade på restaurang Strandborg som mer är en dricklokal än restaurang. Totalt fullt ös i flera timmar.
Sen på Sundsbussen igen och trots halv storm åkte vi mellan Sverige och Danmark i minst två timmar. Alltså en tvättäkta tura upplevelse som det heter här i hjältarnas landsända.

Efter det skulle vi äta i Helsingborg, letade upp Pinchos där jag snubblade till i trappan på grund av mitt usla knä. Då meddelade den mycket unga damen att dom inte skulle servera vårt sällskap alkoholhaltiga drycker. Så jäkla snopen jag blev 😳

Men som vi skrattade åt detta sen. Naturligtvis kunde jag förklara för henne att jag har ett dåligt knä, att jag inte var nykter men inte heller särskilt berusad. Men jag kom mig inte för. Det gick inte att dricka en massa heller på båten då det gungade alldeles galet, man fick hålla i sig. 

Istället gick vi, ganska fnissande, till Harrys där jag avnjöt utsökta musslor samt ett gott glas chablis. 

Allt som allt en riktigt rolig kväll! 

Ja jösses som det kan bli 😂😂😂

Hihi

Idag har jag gått helt bananas och flexat ut hela dagen. Sitter på tåget till Malmö och har en träff med Tinna som också sitter i styrelsen för SYVI. 

Riktigt fnissigt att inte som vanligt göra allt styrelsearbete på kvällen. Och skönt!!!

Utvecklingspotential?

Något som bara blir högre och gällare är min tinnitus. 

Visst är det härligt när något "förbättras" 😂

Planlöst planerande ❤️

Nu skulle jag ju skippa planerna lite och leva i nuet. Men för att kunna göra det måste jag ändra lite på mitt beteende och mina ambitioner.
Så, detta har jag meddelat mina arbetskamrater, att jag från och med nu kommer att boka in en dag med mig själv.
Tyvärr inte för massage eller annan trevlig aktivitet utan för att i lugn och ro komma ifatt med allt administrativt göromål som följer i mitt jobb. Helt enkelt låsa in mig på kontoret.
Första september tar jag ju ut min pension och jobbar på halvtid. Men innan dess måste jag ju också kunna fungera. Träningen vill jag fortsatt prioritera, order från sjukgymnasterna på lymfmotagningen som tillhör onkologen. Men jag ska träna det som är viktigt, i detta fallet stavgång med mina pumpstavar. Då lyssnar jag på dokumentärer eller böcker och har det faktiskt riktigt bra.
Det som kommit fram nu med återfallsrisken som tydligen är mycket högre än vad man trott. Ja det får jag ju helt enkelt strunta i. Jag fortsätter medicineringen för livet är ju härligt men jag kommer göra allt jag kan för att orosrösten är tyst på nätterna. Och är den inte det, ja då får jag väl stanna hemma dagen efter.
Intressant att se hur bra jag följer detta.
Fortsatt...gilla läget och fixa köttfärssåsen

Massvis med telefoner uppsatta av en brukare på en daglig verksamhet. Hur fräckt som helst! 

Underbar kommentar!

Monet kommenterade förra inlägget:

"Jag tror så här: så länge man ”planerar” lugn och ro, rätt motion, rätt mat oc rätt sömn så går det åt skogen. Allt det där är bara extrema stressmoment i sig. Plus stressen i att komma tillbaka och tro att allt är som förr. Det blir det aldrig mer. Sov när du behöver, gå ner ännu mer i arbetstid - sluta arbeta för den delen - vem tackar dig för det om du blir sjuk igen? Vi är alldeles för många kvinnor som både gått in i väggar och tror oss kunna återgå så fort det går. Man måste lära sig att ligga i sängen hela förmiddagen om det behövs och vara glad om man klarat att göra köttfärssås till middag. Inte mer."

Och jag håller med totalt! Tack för underbar kommentar! 

Problemet är att ta det till sig men just det jobbar jag på. För det är säkert så att jag har en drömtanke om att allt ska bli som förr. Dock är det så att sakta men säkert inser jag att så kommer det inte att bli. På nyheterna imorse var det ett inslag om att vi kvinnor resterat återfall mer än vad man förstått innan. Trots antihormonell behandling i fem år riskerar jag alltså att få återfall men att äta Letrozol i mer än fem år.....nja, tror inte det. Jag ska aldrig säga aldrig men just nu känns det så. Men men...

Gilla läget och fixa köttfärssåsen 👍🏾

Hur gör ni andra?

Nu är jag i ekorrhjulet igen! 

Fullt upp på dagarna och sen sitter jag som ett spöke i soffan på kvällarna. 

Svårt det där att känna var gränsen går och leva efter sina egna förutsättningar. 

En del av mitt jobb är att ta emot studiebesök med nya elever samt jobba med att ordna en veckas praktik på programmen. Det är ju viktigt att vi får nya elever och då är det lite för lätt att ta på sig för mycket.

Och det gör jag....verkligen! 

Behöver ett ny plan för hur jag ska ta mitt mående på allvar! 

Och träna! 

Och äta rätt! 

Och sova hela natten! 

Och njuta av höstdagar! 

Tycker inte att jag begär för mycket 😂