"Jag tror så här: så länge man ”planerar” lugn och ro, rätt motion, rätt mat oc rätt sömn så går det åt skogen. Allt det där är bara extrema stressmoment i sig. Plus stressen i att komma tillbaka och tro att allt är som förr. Det blir det aldrig mer. Sov när du behöver, gå ner ännu mer i arbetstid - sluta arbeta för den delen - vem tackar dig för det om du blir sjuk igen? Vi är alldeles för många kvinnor som både gått in i väggar och tror oss kunna återgå så fort det går. Man måste lära sig att ligga i sängen hela förmiddagen om det behövs och vara glad om man klarat att göra köttfärssås till middag. Inte mer."
Och jag håller med totalt! Tack för underbar kommentar!
Problemet är att ta det till sig men just det jobbar jag på. För det är säkert så att jag har en drömtanke om att allt ska bli som förr. Dock är det så att sakta men säkert inser jag att så kommer det inte att bli. På nyheterna imorse var det ett inslag om att vi kvinnor resterat återfall mer än vad man förstått innan. Trots antihormonell behandling i fem år riskerar jag alltså att få återfall men att äta Letrozol i mer än fem år.....nja, tror inte det. Jag ska aldrig säga aldrig men just nu känns det så. Men men...
Gilla läget och fixa köttfärssåsen 👍🏾
3 kommentarer:
Tack snälla du för uppskattande kommentar om min. Jag blev jätteglad över att du kände att du kunde ta den till dig. Hörde också idag om återfallsfrekvensen och bara en sån sak gör ju att man måste hitta sin egen väg att hålla krav och stress nere. ”Been there, done that” som du säkert förstår😍
Tror också på det Monet skriver.
Klokt formulerat!
Monet, helt enkelt hur bra som.
Skicka en kommentar