When live gives you lemon grab tequila & salt

En blogg kan vara som en dagbok, den kan också vara ett sätt att förmedla ett budskap. Men även ett självhävdelseredskap eller ett sätt att bli bekräftad. Ja, den kan vara vad som.
För mig är det ett sätt att komma ihåg (dagbok då) men också ett bra sätt att få ut det som ligger och skaver eller trycker.
Året har inte börjat strålande för klanen Lindqvist, eller, vissa delar har inte börjat så bra. I det stora hela är ju faktiskt allt helt OK. Jag har faktiskt bara blivit av med en vän som inte vill vara med mig längre och handen på hjärtat, då var hon nog inte någon vän.
Men när något inte stämmer hjälper det att komma ihåg en tid, händelse och/eller en plats där allt stämde. När livet kändes lätt och framför sig fanns bara ljus och värme (who am I kidding;)
Men ändå, bilden nedan är en sådan, hela familjen hjälps åt att köra in vår häst Lukas även känd som Talibanen. Alla hade samma mål och samma ambition.
Just nu längtar jag till en sådan dag.

Ibland är det svårt att hålla människor ifrån sig. Idag gör jag det med den äran, är nämligen hemma med en förödande huvudvärk och en hals som ömmar. Inte det roligaste sättet men ett attans så effektivt om det inte vore för att telefonen ringer i ett.

Kärlek till ar alla, jag överlever och går som vanligt stärkt ur detta.