Berg- och dalbana!

Ojojoj, som jag åker i känslokarusellen.
I går var det från början en riktigt bra dag. Klippte av kalufsen i väntan på cellgifterna och blev så pass nöjd att jag nog inte kommer låta det växa ut direkt sen efter min behandling.
Sen lite senare på eftermiddagen ringde dom från Lund och skulle boka tid för ultraljud av hjärtat.
ULTRALJUD AV HJÄRTAT!!!
Vad nu, dom har sett något på CT och nu kan jag inte genomgå behandling. Eller??
Ringde till de telefonnummer jag fått men ingen svarade.
Jag lovar, det blev ingen rolig kväll och definitivt ingen rolig natt. Sov inte mycket.
Fuck cancer!

Så kolossalt lik syrran nu :) 

I dag åkte vi ner, mannen och jag, till onkologen i Lund. Det var med bävan och skräck jag gick in genom dörrarna till kliniken. Lite som "i som här inträden låten hoppet fara" från den gudomliga komedin. 

Tänk, det blev tvärt om. Det första läkaren berättade var att det inte finns tillstymmelse till metastaser. och ultraljudet, det är tydligen en rutinsak som dom glömt meddela mig. Och som alla sagt, underbara människor som jobbar med detta.

Så.....jag kommer överleva detta enligt läkaren:)))

Dessutom är jag med i ännu en forskningsstudie. Denna gången gäller det behandlingen. Men jag hade kunnat säga nej till det men dom kör med både hängslen och livrem på så jag kommer att bli superkollad. 

Ikväll ska jag ha lite bubbel minsann!