Väntar

Just nu händer det inte mycket. Mest väntan och oro.

Min aktivitetsmätare sitter nu på överarmen och ska göra det i en vecka. Sen ska det skrivas loggbok över min dag och det ska också göras i en vecka.

Bild från morgonpromenaden, 

Elisabet skrev i en kommentar att "Du verkar ha så mycket mer jävlar-anamma i dig än jag själv skulle ha!" Men jag tvekar, tror nog att det är en massa snack och liten firma. Men vem vet, jag kanske överraskar mig själv.

Men jag förstår hur lätt det är att trycka ner sig själv. Lena, som kommenterade i förra inlägget, hjälpte mig upp ur en håla jag själv grävt ner mig i. Så härligt och skönt med goda exempel. Själv har jag bara hittat mindre upplyftande exempel innan. Så tack Lena!

Nä, nu ska jag sätta på lite kaffe som jag ska dricka samtidigt som jag lägger lite puzzel.