Pust och stön ;)

Det är varmt! 

Otroligt varmt här inne i mittskåne. 

Idag hade vi 28 i skuggan. Och då är det minsann hett. 

Och inte får jag bada i pöölen heller. Kanske hade det inte svalkat av direkt då det är 31 i vattentemperatur men skönt hade det ju varit. 

Fast nu klagar vi inte på detta. Inte riktigt än ivarjefall. 

Våra nya grannar! 

Tacksam för min cancer!

Har just nu väldigt ont i skelettet. När benmärgen expanderar och tillverkar mycket blod gör det ont. Jag lovar!

Så tänk då, jag hade ju kunnat få skelettcancer istället och med tanke på hur ont jag har nu, hur ont har då inte patienter med skelettcancer? 

För säga vad man vill, bröstcancer gör inte ont, biverkningarna av medicinen gör det men inte cancern. Ibland har man tur! 

Men trots smärta.....jag ser faktiskt ljuset i den berömda tunneln nu. Det gör jag! 

Längtar till en social struktur med jobbet, längtar till att kunna träna, längtar till att få tillbaka kontrollen av mitt liv och mest av allt.....längtar till semester! 

En skön kväll nere på ön Krk för något år sen. 

Nyheter i det Åbarpska palatset!

Nu äntligen är linern bytt i pöölen. Det blev inte den vi ville ha eftersom det skulle dröja länge innan den kom, vi vänjer väl oss vid det spräckliga mönster någongång. Nu fattas bara träklädseln som ska ligga runt kanterna. De som fanns var väldigt spruckna så ett byte blir finfint. Temperaturen är stigande men helt badbart nu faktiskt. Tyvärr får jag inte bada på grund av min picc-line. Skulle kunna hoppa i och hålla armen högt men jag vågar inte riktigt, tänk om jag halkar till och det kommer vatten till ingångshålet. Nej, jag får hålla mig på däcket och om det blir hett ta en väl inplastad dusch.
Om två veckor, i dag, kommer picc-linen att tas bort. Jag längtar!
Inte för att det är ett stort problem, fungerar ganska smidigt, men ändå skönt att bara hoppa i vatten eller in i duschen utan att förbereda med en plastpåse och gummiband.

Nu har jag tagit hälften av sprutorna som ska hjälpa till att öka de vita blodkropparna och hittills är det ok. Har varit tvungen att ta morfinet två dagar, men bara två tabletter som jag delat på. Så...än så länge ok! 

Igår tog jag dessutom tag i saken och lär mannen raka av all stubb som forfarande fanns på huvudet. Stubben gjorde mer och mer ont och inatt utan den sov jag riktigt bra. Vaknade inte var gång jag vände på mig i sömnen. En riktig gåva! Nu väntar jag med spänning på att det första fjunet kommer. Jag får vänta minst sex veckor till men det känns fnissigt och kul, har saknat min korta frissa som jag haft sen oktober då jag fick diagnosen och drog till frissan direkt. Kommer troligtvis inte vilja ha långt hår igen eftersom jag njutit av det korta lättskötta håret. Men man vet aldrig. 

Så...två veckor till den sista cytostatikabehandlingen! 

Gnäll igen. Nu får jag snart sluta!

För första gången under cancerresan skulle jag vilja ligga i en säng och bara vara. Kanske till och med ha någon som passade upp på mig och kom med vindruvor, choklad och mineralvatten. 

Men det har jag inte.  

Istället har jag Bosse som vill busa, vara ute och jaga hästarna eller att jag sitter och slänger en otroligt ful grön groda som han ska fånga och kampa med. 

Kanske är det bra att jag tvingas hålla igång men den onormala tröttheten som har infunnit sig är tuff att bekämpa. Trots ganska god sömn blir jag liksom inte pigg utan tröttheten ligger som ett täcke över mig. 

Minsann risk att både Bosse och jag ökar på kroppshyddan då Bosse är lugnast när han får söka korv och jag mår bäst när jag får tugga. 

Jaja...det går ju över.....

Isch.....och usch!

Kroppen är tung och känns gammal.

Det märks att cytostatikan sakta och mycket säkert bryter ner allt, även det som är bra.

Hur mår jag då? 

Jo, metallsmak i munnen och en kall känsla ner i matstrupen, troligen svamp både i munnen och strupen. Huvudvärk och en kollusion trötthet, är liksom helt slut och även sömnig men kan inte sova. Lätt illamående i princip hela tiden om jag inte ständigt stoppar i mig mat och det gör jag ju....vikten får jag tänka på sen. Tinnitus som hela tiden skräller i huvudet och hjärtklappning som faktiskt ibland blir riktigt obehaglig. 

Men annars är det bra ;)

Längtar till att det är över nu. Ikväll ska jag börja med injektionerna igen och det ser jag definitivt inte framemot. Men det måste till. 

Beh 3

Idag fick jag behandling nummer tre. Och jag är inte glad. Jag slipper inte sprutorna alls, utan måste ta alla åtta. Däremot har dom skrivit ut någon form av opiat som ska hjälpa mig. Men jag vill verkligen inte detta. Usch! Sa att jag ville avbryta och sköterskan hämtade läkaren som ju naturligtvis hade väl grundade åsikter på att jag skulle fortsätta med cytostatikan. Hon sa "vi vill ju att du ska bli gammal" och ja....vad säger man om det?
Jo!!!! Bit ihop!!!

Sen mår jag faktiskt inget vidare ens innan sprutorna, men så är det ju...det blir värre allteftersom. 

Illamåendet är hanterbart så länge jag småäter, men jag har svettningar och influensasymptom. Och en hemskt metallsmak i munnen. 

Men....jag får se det som att det inte är jättemycket kvar nu. 

Hipp hipp hurra!

Sitter utanför Rusta i Ystad och väntar på mannen. Som ni ser på bilden är förtältet borta och på söndag hämtar vi ett helt nytt. 

Nu blev det inte gratis men halva priset är bra. 

För övrigt "firar" jag min födelsedag nere i vagnen. Bara jag och mannen :)

Upp som en sol.....

....ner som en pannkaka!

Så kan vi sammanställa helgen för kottfamiljen.

Förtältet skulle upp och så att vi kunde fira min kommande födelsedag. 

Och jisses som det blåste! Säkert tio-femton sekundmeter i byarna.

Vi slet i två timmar innan det var på plats. Och då.....då såg vi att det var hur trasigt som helst. 

Men, vi lät det sitta uppe eftersom döttrarna inte vill sova inne hos oss i vagnen. De sov ute i förtältet och de frös som attan. Tydligen snarkar både jag och mannen, ont förtal menar jag. 

Fast vi firade lite med grillning och gott vin och sen tryckte vi ihop oss i vagnen och kollade på Frans och gänget. Lite för lång sändning med alldeles för många bidrag...dessutom många väldigt dåliga sådana.

Men nu ska vi ner imorgon igen, ta ner tältet och stanna kvar fram till torsdag då det är dags för behandling 3. På tisdag har vi trettioårig bröllopsdag sk pärlbröllop och dagen efter blir jag 60 år (hemska tanke:) 

Vill av ganska förklarliga skäl inte fira någon födelsedag, det tar vi till hösten men jag och mannen köper nog lite smått och gott och har det mysigt i vagnen.

Vad det gäller förtältet har vi varit i kontakt med bengtiörkelljunga och de ska titta på foton vi mailat, typ bilden ovan. Hoppas verkligen att de fattar att det tältet kan vi inte ha, sömmarna vid blixtlåsen är helt kassa och det finns en massa små hål i tältduken. Så håll tummarna för oss!

Back on track!

Nu mår jag bra igen. Åtminstone till nästa torsdag och det är minsann inte illa.
Värken i skelettet har lagt sig helt, den enda som återstår är de vanliga biverkningarna.
Kan nog inte beskriva den enorma lättnaden detta är.
Sen en annan sak. Jag rakade ju av mig allt håret, kvar blev en stubb på ca två tre millimeter. Den stubben är kvar. Visst är det konstigt? Det växer inte men tycks ha svårt att ramla av. Undrar vad det betyder?

Stubb så långt ögat kan se ;)

Infernaliskt ont!

Konstigt hur tillvaron kan svänga. Igår på förkvällen började det ila i ländryggen. Som någon sorts elstick. Och det var bara början.

Båda döttrarna var här hemma och vi hade planerat grill med mys. Vi gjorde ett nytt försök med kyckling på en ölburk. Det blev faktiskt ganska gott. Inte alls torrt som förra gången vi gjorde ett försök utan saftigt och med en lätt ölsmak. Dock kände jag inget av ingefäran och chilin som jag lagt i ölen.
Men efter ett tag kunde jag inte vara med längre. Fick så attans ont i skelettet.

Natten blev lång och sömnlös, jag var tvungen att gå på toaletten och kom knappt upp från toastolen. Ländryggen värkte men även bäckenet och höftbenen. En liksom konstig värk där det kvittar hur du ligger eller sitter, det gör lika ont ändå. 

De injektioner jag tagit med zarzio hade alltså verkligen börjat göra nytta. Det onda kommer sig av att benmärgen expanderar och producerar vita blodkroppar. Jag brukar se mig som tapper vad det gäller ont men denna gången var jag inte det.

Ringde avdelningen nere på onkologen och de tog mig verkligen på allvar. Ska inte ta resterande injektioner samt fick jag utskrivet tramadol vilket ska, enligt läkaren, göra mig smärtfri. Nu är jag inte en stor vän av piller men kanske tar jag en till natten. För så som natten var vill jag verkligen inte ha det. 

Nu sitter jag i skuggan på däcket och mår lite bättre. Trött men nöjd över att inte behöva sticka mig i magen mer. Inget ont utan att det har något gott med sig! 

Inte är jag väl värd detta?

Nej, det är jag inte. Naturligtvis inte. Jag har inte sagt JA till cancer.
Men nu mår jag inte bra.
Sitter och tittar på Nyhetsmorgon och samlar mig för att göra mig iordning inför dagen.
Huvudet burrar, tinnitusen når nya höjder, metallsmaken i munnen gör att kaffet inte går ner och en molande värk i skelettet. Spegelbilden skrämmer även den mest härdade och jag funderar på att ta jobb på spökhotellet på Liseberg. Jäkla tur att jag nu är halvvägs med cytostatikan för jag tror inte strålningen är lika jäklig. Hoppas inte det iallafall.
Yngsta har varit hemma och stöttat mig nu någon dag men nu är jag ensam igen. Men det går naturligtvis, allt går för det är ju så att det inte just nu inte finns något allternativ.
Men alltså......FUCK CANCER!!!!!

I WISH CANCER WOULD
GET CANCER AND DIE

Vilket väder!

Idag är det underbart ute. Jag har redan avverkat en timmes promenad, allt för att undvika alltför stor viktökning. Jag vägde mig imorse och inte va det kul inte, sen vet jag ju att det är kortisonen och annan medicinering men ändå....inte kul.
Men nog om det. Vi har börjat fixa med uterummet. Stolarna ska kläs om och få en blå fin färg på sitsen. Vi hade rosa innan men den färgen bleknade och vi har även haft katter där i vinter så nytt och fint på. Kajsa målade inne i fjol så det är inte mycket att göra annars. Städa av naturligtvis och plocka bort alla vinblad och småskräp. Till hösten tror jag att vi ska lägga om golvet också eftersom där är mycket målarfärg och annat mindre kul på det som ligger nu.
Ännu bättre är att vi ska packa upp vår nya loungegrupp som ska vara på däcket. Kul med förändring tycker jag. Sen funderar vi på att tillverka ett "segel" som solskydd över gruppen. Det vi köpte för flera år sen fungerar inte med måtten och varför inte själv sy i markisväv. Ja vi får se om jag kan ro det i land :)