Så tänk då, jag hade ju kunnat få skelettcancer istället och med tanke på hur ont jag har nu, hur ont har då inte patienter med skelettcancer?
För säga vad man vill, bröstcancer gör inte ont, biverkningarna av medicinen gör det men inte cancern. Ibland har man tur!
Men trots smärta.....jag ser faktiskt ljuset i den berömda tunneln nu. Det gör jag!
Längtar till en social struktur med jobbet, längtar till att kunna träna, längtar till att få tillbaka kontrollen av mitt liv och mest av allt.....längtar till semester!
1 kommentar:
Och Krk för mig är blodtrycksmedicinen som jag inte tålde :)
Härligt för dig att du skönjer ljuset! Vilken pärs detta ända måste vara. Trevlig helg!
Skicka en kommentar