onsdag 4 maj 2016

Inte är jag väl värd detta?

Nej, det är jag inte. Naturligtvis inte. Jag har inte sagt JA till cancer.
Men nu mår jag inte bra.
Sitter och tittar på Nyhetsmorgon och samlar mig för att göra mig iordning inför dagen.
Huvudet burrar, tinnitusen når nya höjder, metallsmaken i munnen gör att kaffet inte går ner och en molande värk i skelettet. Spegelbilden skrämmer även den mest härdade och jag funderar på att ta jobb på spökhotellet på Liseberg. Jäkla tur att jag nu är halvvägs med cytostatikan för jag tror inte strålningen är lika jäklig. Hoppas inte det iallafall.
Yngsta har varit hemma och stöttat mig nu någon dag men nu är jag ensam igen. Men det går naturligtvis, allt går för det är ju så att det inte just nu inte finns något allternativ.
Men alltså......FUCK CANCER!!!!!

I WISH CANCER WOULD
GET CANCER AND DIE




1 kommentar:

Elisabet. sa...

Huvva, så hemskt! Att må sämre för att bli frisk, det måste ju vara en dubbelbottnad känsla! Tur att du har din familj! Så hemskt att vara ensam i allt detta.