Varför kan han inte tänka sig ta emot hjälp? Gubben är 86 på måndag och skulle må så bra på ett hem med sällskap och personal som han kan snacka skit med. För han är även en raljerande humorist.
Men nu ligger det på syrran och mig och när vi gör något som han ogillar, typ får vårdcentralen att kolla upp honom med urinprov eftersom han ofta får uvi utan att känna det, då blir han ilsk och säger til oss att han bestämmer minsan själv över sig och sitt. Sen nån timme senare ska vi ställa upp direkt när han ringer. Eftersom jag har mitt lilla privata helvete (även om det snart är över) är det min underbara man som sticker iväg och kollar upp honom. Och han får bara ilska och grymtande för det av far.
Tycker att skulpturen av de underbara fågellarna som finns utanför hotellstatt i Katrineholm passar in i hur både jag, min far och syrran känner det. Förvirrade och stirrande ut i det blå ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar