Hurtiga hälsningar!

Jag har ju börjat träna igen. För så där åttionionde gången. Denna gång är jag på ett nytt gym, ett gym som ligger nära mitt jobb och som är riktigt bra. Var där i veckan och fick ett nytt träningsprogram som är helt annat än det jag gjorde innan. 

Nu är det tungt från början med 15 x 2 upprepningar. Några fler maskiner än innan. Det hela tar ca en timme och då har jag gått igenom hela kroppen. Så nu sitter jag med en ganska så rejäl träningsvärk. 

Och det är den bästa värken som finns. Som en tillfredställelse i både kropp och sinne. 

Och än så länge verkar knät hålla. Och det håller jag tummarna för.

Imorgon är det också dags för ett snabbt läkarbesök där den stora grejen kommer att vara huruvida jag fortsatt ska jobba 50%. Spännande värre 😉

Mina två "små" ungar!

Busandes på ett hotellrum i södra Tyskland när vi var på väg till Österrike.

Här sitter dom i vårt dåvarande kök 1988. Jag älskade de rödrandiga tapeterna.

Ja tack, jag tar gärna lite vår!

Hujedamej så kallt det varit i dag. Sol men blåst vilket ju gör att det viner i i märg och ben på en. Sen är det ju lustigt att temperaturen stod på åtta grader för det kändes som minus femton.

Jag blir inte arg om våren väljer att knacka på dörren nu. Längtar efter värme och sol, efter fika på däcket och efter att sätta igång pöölen. 

Leker!

Skulle träna....men leker istället med färger.

Den är inte klar utan bara påbörjad. Detaljer kommer (kanske) sen...om jag inte helt flippar ut med färgpluppar och annat ;)

Väntar på leverans av fler och häftigare färger. Sen passade jag på att beställa lite fler pärlor och annat smått och gott till smycketillverkningen. Så läckert att vara igång med lite kreativitet. 

Och vet ni vad? Jag har fått en veckas målarkurs av min man i försenad 60-årspresent. 

Jag ska ner till Ateljé Ekberga på Österlen och gå på konstkurs i juli. Och som jag längtar. Jag har alltid lekt med färger och annat men aldrig lärt mig grunderna och just det ska bli jättekul. 

Vem vet? Man kan kanske se vad det är jag målar då ;)

Härlig fredag som var en fridag.

Idag har vi haft en helt underbar dag. Eftersom jag jobbat lite för långa dagar i veckan tog jag ut en ledig dag. Mannen och jag satte oss i bilen och körde ner till Österlen. Vädret var väl inte det bästa men inte heller det sämsta, lite smådimmigt men just ingen blåst.
Lunchen intogs på Skillinge hamnkrog, konfriterad lax med nässelskum. Gott men kunde serverats lite mer varm. Nu var vi inte där precis tolv men ändå. Vi har ätit bättre där men älskar fortsatt krogen.
Sen besökte vi även campingen, vår plats är kvar. Nere på Löderups havsbad är det mycket erosion och ca 150 meter av campingen har försvunnit ut i havet under ett tiotal år. Men i år har inget försvunnit än och vår plats finns kvar. Bosse, vår hund, fick fullkomligt spel. Han sprang som en galning nere på stranden, grävde säkert tio gropar och mådde helt enkelt hur bra som.
Väl hemma igen fixade vi till en middag som verkligen smakade mer...
Vi vinkokte musslor, hade bara vin, scharlottenlök, timjan och grädde. Så himla gott!
Sen bakade vi en lättrimmad torskrygg som serverades med rödvinssås, kantareller, potatispuré med prästost och vegetariskt bacon som är morot som legat i liquid smoke.
Numera äter jag nästan inget rött kött alls och enligt dietisten är allt rött kött djur på fyra ben. Konstigt nog saknar jag inte det och skulle jag göra det så pratar dom om högst 500 gram i veckan. Men jag fortsätter nog med vegetariskt och fisk. Mest vegetarisk och fisk nån gång då och då. Vad det gäller rött kött håller jag mig till vilt. Åtminstonde är det så jag känner nu.

Här ser ni musslorna. Blev fantastiskt gott och något vi kommer att fortsätta festa på.

Inte helt optimalt med bruna fat men här är torskryggen som bakades i ugn. Också helt underbart gott. 

Breaking up is hard to do

Det är början av slutet nu på min cancerresa,  jag har ju i hemläxa att göra slut med cancern som en ledsagare i livet. Måste stå på egna ben igen. Kommer att skriva mer men nerräkningen har börjat.

Men....här kommer det.
Kommentarer och svar som jag eller mina cancersystrar fått från omgivningen: 

• Vilken tur du haft som överlev - vilken tur du haft som inte fått cancer 
• Men Gud, du har ju helt bytt frisyr, så käckt - men Gud, jag tappade allt under cemobehandlingen
• Usch ja, det är så många som dör av cancer just nu - Tack, nu känns det bättre (idiot)
• Cancern har fan stigit dig åt huvudet - Ut ur mitt hus.....
• Fy va egofixerad du blivit, du var mycket bättre förr - När allt kretsade runt dig med andra ord
• Ja, det var ju tur du har lite att ta av (angående tårtbitsoperationen) - Att jag är tjock menar du? 

Ja listan kunde bli hur lång som. Människor är ibland hur plumpa som helst. Jag förstår att det jag går igenom är något som många drömmer mardrömmar om men det kvittar, det är lika förbenat grymt var gång någon kommer med sina plumpa "frågor". För jag vill inte alltid veta vem som dog i din släkt/bekantskapskrets, att ha cancer innebär inte att vi har ett sjukligt intresse för döden. Snarare ett sunt intresse av livet. När jag kommer in i rum där möten pågår eller annan form av sammankomst kan det ibland bli tyst och då ofta vänds ansikten mot mig med ett (ursäkta uttrycket) fånigt leende.
Jag märker ju sådant. Vid möten med någon bekant ser jag den sekundsnabba ansiktsminen som snabbt slätas ut. Alla i min situation märker den, jag lovar!
Men alla vi har en förståelse för detta, även om det är drygt och ledsamt att det är så. Minen behöver inte betyda något negativt men vi märker att vi på något sätt påverkar de vi möter och att det innebär viss obehagskänsla hos den vi möter. Och jag lever återigen en sak....det är inte kul.
Hur länge det kommer att vara så det vet jag inte. Någongång kommer ju vardagen att lägga sig som ett normaliseringstäcke över oss. Under tiden fortgår livet för oss, tack och lov!

Och idag har jag ledig dag. Vi kommer styra kosan till Österlen och äta en förhoppningsvis god lunch, köpa lite god fisk med hem och till det servera bacon på morot, potatismos med massor av vällagrad prästost och kanske en god rödvinssås till det. Tror dessutom att vi fortfarande har några små paketet kantareller i frysen som ska smörstekas med lite rosmarin....mums

Rehabplan

Och nu ska jag då helst leva efter detta. Göra som det står och göra slut med cancern.

Men en sak ska alla veta....jag har gjort mitt bästa hela tiden. Mitt absolut bästa.
Detta var inget jag valde. Jag sa aldrig Ja till sjukdomen. Det är nog det viktigaste som vi patienter fick med oss från  Lydiagården, att ingen ska ge oss skit för vårt öde. För ingen av oss har valt detta. Och ingen ska tala om för mig att "vilken tur du haft". Tur har den som inte drabbas!

Kung Bore

Ur led är tiden! 

Snödropparna har kommit till det Åbarpska palatset och då bestämmer sig Kung Bore att nu är det dags. Gillar ju faktiskt snö men inte att få 50 cm på ett dygn och grannens traktor är trasig. Vi har 300 meter väg in till huset och att skotta det för hand är inget party direkt. Nu var det inte jag som skottade, det var mannen. Men ändå! 

Fast vackert är det. 

Copingstrategier

Tänk att det är så svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Kanske är jag fel på det men hade jag haft ett annat yrke hade det kanske varit lättare. Ett yrke där det inte finns nya elever och nytt runtomkring så som nya rutiner och annat. Kan tänka mig att det finns jobb som är sig likt efter ett års frånvaro.

Allt det som jag jobbade med innan är på något sätt borta. Och ingen talar med mig om detta. Jag förstår ju att det får bli jag som tar upp det, men fan...det borde inte vara så. Det bästa med detta är att jag ändrat mig vad det gäller pensionsålder på mig själv. Inte sjutton ska jag gå till jag blir 67.

Som ni ser ovan så finns det många copingstrategier. Tror jag ska välja det som står längst ner. Ändra på mig själv och ge sjutton i hur det blir på jobb och annat :)

God man

Alltså, det här med att få ihop plus och minus. Visst är det ett evigt pill?
Mannen är sk "god man" och det är dags att redovisa året som gått.
Vi räknar och räknar och räknar. Svär lite och räknar igen. Trycker fel på mobilens kalkylator och svär lite till.
Ja, så har vi den denna regniga söndag.

Meditation

Befinner mig på Lydiagården och här händer en massa saker. Blandannat mediterar vi och direkt efter målar vi platsen vi befann oss på. Och alla ser väl att detta är Tygeskogen som ligger mellan Sandhammaren och Löderup på Österlen ;)

Men...vill bara berätta att jag har det bra. Tyvärr fick jag inte goda nyheter vad det gäller mitt knä men för övrig är allt ok. Otroligt trevliga människor och det kreativa rummet är helt fantastiskt. Många fina armband har det blivit.