Slut i rutan!

Det är tufft på jobbet just nu. Ibland känns det som att jag slår knut på mig själv i min iver att det ska bli så bra som möjligt för eleverna.

Och då försvinner jag......

Idag trodde jag att jag skulle få uppleva en lösning på en olycklig situation men det blev inte så. I soffan sitter just nu en punkterad vägledare som ovanligt nog gärna skulle tänka sig ett annat jobb. Det tar så attans hårt psykiskt att jobba  ibland.

Håll tummarna att det blir en lösning imorgon!