måndag 15 augusti 2016

Strålningen!

Här ligger jag på rygg, med huvudet till vänster i ställningen. Armarna ligger ovanför huvudet i samma ställning och den röda dynan till höger stöttar mina ben.
Jag får lägga mig ner helt stilla och mina två sjuksköterskor ritar och har sig på min överkropp. Sen går dom ut från rummet och apparaten sätter igen och brummar, småtjuter och rör sig runt mig. Åtta gånger strålas mitt vänstra bröst och armhåla från olika håll. Även bakifrån, så hela grejen är då under mig. Som tur är, är det maskinen som rör på sig och inte jag som snurrar runt. 
Detta ska jag göra 25 gånger, måndag till fredag och jag är klar i mitten av september. 
Det är absolut inte jobbigt. Gör inte ont. Men ni ska veta att det kliar precis överallt när behandlingen pågår. Fast inte på riktigt utan det är helt psykisk eftersom jag inte får röra en fena. 
Det som är drygt är att själva behandlingen tar en kvart men jag cyklar härifrån vid ett-tiden och kommer tillbaka vid fem. Så fyra timmar. 
Men tack och lov för vår svenska sjukvård, den är helt hundra! 

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Hur långt har du till Lund?

christel sa...

Jag har fem mil. Men det är ok, det finns folk från Växjö och längre som tillhör Lund vad det gäller strålning.