Nu i helgen har jag varit kattvakt till två katter uppe i stan. Läckert tänkte jag...jag drar till stan och tar ett glas vin. Men tyvärr vart det inget med det. Mina leukocyter visade sig vara på upphällningen. De ringde från onkologen på torsdagseftermiddag och ville ha nytt prov nästa dag. Eftersom jag bodde i stan hade jag inte mina extraremisser med mig så mannen fick åka upp till stan tidigt på fredagen och jag åkte till sjukhusets provtagning.
Väl där blev det en diskussion om hur de skulle sticka mig. Jag får inte bli stucken i vänster arm eftersom de tagit alla lymfkörtlar i armhålan. Och den högra har en picc-line och då går det inte att stasa armen. Det fick bli ett stick i fingret och ett mjölkande av fingret så dom fick tillräckligt mycket blod. Men dom lyckades.
Svaret på prover var att leukocyterna var oförändrade med de röda hade ökat. Tydligen betyder det att det vänt och att faran var över. Jag får bara inte träffa andra människor :(
Som tur är så fick jag mysa med denna herren...Albus heter han och han är en skygg rackare men efter ett tag med mig i lägenheten tog han kontakt och vi har myst jättemycket. Syrran hans, Luna, har alltid tagit kontakt. Gud vad jag saknar att ha katt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Katter är det mysigaste och mest trösterika som finns tycker jag :)
Skicka en kommentar