De vita blodkropparna, leukocyter, var ok och allt annat också. Tydligen är det inte nu jag ska oroa mig men det trodde ju jag. Men bra att det inte är några problem just nu.
På min dotters hemsida har jag skrivit ett gästinlägg om hur det är att vara anhörig till en tjej med misofoni och om hur det påverkat mig. Läs gärna!
Och vet ni vad? Har man inget annat för sig kan man ju alltid tappa en plomb. Livet blir ju lite mer spännande då ;)
Spännande blir det dessutom när jag får för mig att baka så här en vanlig fredag. Enligt mina barn är jag inte en perfekt mamma, jag har nämligen så gott som aldrig bakat. Matlagning, absolut. Har en preskriberad kockutbildning. Men bakning.....nja, inte min grej.
Just därför blir jag oerhört stolt över att ha lyckas få ihop en glutenfri, nästan helt perfekt, sockerkaka. Nu har jag inte smakat än men utseendet är det minsann inget fel på!
I morgon drar vi ner till husvagnen och fixar lite. Tror nästan jag vågar ta ett par glas vin också om det smakar någerlunda. Smaksinnet förändras mycket av cytostatikan men jag tror nog jag gör ett försök.
Go helg på er!
1 kommentar:
Första gången jag läste om ordet misofoni, trodde jag att hon skojade.
Sen har jag läst mera och tänkt att det är ju ofattbart att man inte hört talas om detta! Jag kan bli halvt galen när pv äter knäckebröd eller morötter; det är det enda jag då hör, det är liksom ett tugg som är ungefär som när en kanin äter -fort-fort-fort - och allt jag kan tänka på är det där tuggandet. Men det är ju ändå lindrigt mot för vad som beskrivs på hennes blogg.
Oerhört intressant att läsa och också dina tankar och reaktioner.
Modigt av henne, tycker jag att berätta så frimodigt!
Skicka en kommentar