Just nu längtar jag bort och fram, längtar fram en vecka.
Veckan som kommer är förhoppningsvis den sista riktigt jobbiga. Jag fick inte lindringen i att bara ta en spruta. Det är kostnaden som gör att dom snålar in där, kostar tydligen runt 10 000kr istället för ca 6 000kr för de åtta sprutorna jag måste ta istället. Men jag har redan bestämt mig för att bara ta sex sprutor, inte åtta, eftersom jag inte behöver ligga i topp vad det gäller de vita blodkropparna. För jag ska ju inte ha mer cytostatika nu. Tack och lov!
 |
| Kroatien 2013 och vi väntar på en enklare middag efter en dag på stranden. |
Så nu längtar jag efter ett "normalt" liv. Längtar efter att resa, längtar efter att slippa alla biverkningar, längtar efter att håret börjar växa, längtar efter att börja träna, längtar efter att åka ner till Malmö och ta ett glas vin med döttrarna, längtar efter att umgås med vänner och mycket mer.
Det är ungefär som lär man har två veckor kvar att jobba innan semestern och tiden drar sig fram i oerhört långsamt tempo.
1 kommentar:
Det är svårt att hitta ord såna här gånger.
Och inte kan man skriva att man förstår, för det gör man såklart inte.
Jag hoppas att dagarna ilar iväg! För din skull.
Skicka en kommentar