Men bordet lutades av när vi var klara med renoveringen, det var så man gjorde då i början av 80-talet. Sen har det fått följa med var vi än bott.
Nu är det yngsta dottern som äger det men eftersom hon är ute och reser och inte har något eget hem har bordet fått komma hem till oss. Det står i vardagsrummet och visst är det ganska snyggt där det står?
Huset som vi renoverade och fullkomligt älskade såldes i slutet av 80-talet. Mina föräldrar köpte ett hus vid sidan om vilket inte var helt lyckat. Blev slitningar och det ville inte jag så vi fick göra oss av med kåken. Så livet kan bli. Men bordet, det finns kvar :)
2 kommentarer:
Intressant. Är det furu, eller ...?
Jag tror nog inte det. Men vet inte helt....
Skicka en kommentar