Sicket år!

Hur sammanfattar man ett år som inneburit kaos, eufori, sjukdom, kärlek, rädsla, utanförskap men också gemenskap, ledsenhet och stor glädje?

Går det? Jag gör ett försök. Varning för långt inlägg. 

Året började i stor sorg men också en nyskapad kämparvilja och vuxenhet. Yngsta ställde sig upp och tog tag i livet på ett berömvärt sätt. Vi andra, jag äldsta och mannen,  höll andan och tänkte att detta kommer att bli bra…det blir bra. 

Mitt mående var ganska ok i början på året. Behandlingen med Kadcyla var enkel att gå igenom, åtminstone om man jämför med det som komma skulle. Jag tränade som en galning och myste med min älskade Bosse. 

Äldsta flyttade till sin drömlägenhet som verkligen är hur fin som. Hon blev av med sin lilla etta lite senare och livet kändes helt ok.

Operation av bröst blev närmast en chock när jag insåg vad det gjort med min arm. Jag hade inte fattat vad operationen skulle innebära och jag är fortfarande rädd för eventuella biverkningar så som lymfödem. 

April kom med EC-behandlingar som inte var kul alls. Inte alls. Men ändå inte så farliga som vissa bloggare menat på. Jag slutade i och för sig att läsa på bloggar som skrev så och hittade ett par riktigt bra som kändes mer adekvata. Men alla går igenom sitt elände och har sitt sätt att fixa det. 

Sommaren kom med mycket värme och sol, lite jobbigt när jag faktiskt inte mådde så bra men ändå skönt på något sätt. Den 9 juni fick jag min sista EC och en knapp vecka efter det svimmade jag av på toaletten. En trolig lunginflammation som ställde till det. Tvingades till de dagliga sprutorna som hjälpte upp de vita att produceras. Men sen gick det hela uppåt. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt nere i Löderup. Älskar Löderup! 

Strålningen kom igång i augusti. En enkel behandlingsform som är helt smärtfri. Trists detta fick jag biverkningar som inte var kul alls. Blev helt sönderbränd och det kom en vecka efter att jag slutat. 

All manipulation som gjorts på min kropp gör att jag är svar i kroppen. Senor och ligament har fått stryk, musklerna minskats och en hel massa konstiga sensationer finns nu i min kropp. Den antihormonella behandlingen hjälper ju inte till i kroppen. Ont i knän, höfter, fötter och i ländryggen gör att jag helt brakade ihop i mitt vänstra knä. Då tappade jag faktiskt tron på framtiden. Så jäkla trött på att inte hänga samman. 

I oktober gjorde äldsta ett styrkeprov. Hon fixade Toughest i Göteborg. Ett vansinnigt lopp med gyttja och iskallt vatten i hindren. Snyggt jobbat! 

Vi arrangerade en fest för livet. Nära och kära kom och festade med oss. Många tal hölls, både seriösa och rörande. Mest de flesta var roliga och spirituella. Nästan alla hade kul, åtminstone tror jag det. Behöver ni en egoboost fixa ett brakkalas där du är centrum så ska du se att folk levererar positivism och energi. 

Nästan direkt efter festen drog yngsta till Indien för en sex veckor lång ledighet. Bland det bästa hon gjort enligt mig. 

Men, den 1/11 började jag jobba på 25%. Trött som en gnu när jag kommer hem men jobbar gör jag. Och första gången jag klarade ett spinningpass nästan grät jag när jag körde hem. Så lycklig! 

Årets Stockholmsresa blev som vanligt lyckad. Mycket för att yngsta kom hem, hon landade på Arlanda och vi möttes på centralen där jag stod med en varm jacka. Inte så enkelt att ha varma kläder som man behöver bära i ryggsäcken i sex veckor. Hon, äldsta och en kompis gick på Kents sista konsert. Tydligen himmelsk, sorglig och vacker. 

Julen kom och gick. Alldeles underbar. Tror den bästa på många år. De ganska få paketen var genomtänkta och mycket bra. Julbordet, som nu är en blandning mellan vegetariskt och vanligt, var alldeles lagom. Mycket rester över men nu är dom i frysen i väntan på nya rätter. Släkten kom på annandagen, det bjöds på pulled pork med hemmafriterade pommes, syltad rödlök, saltgurka, sallad, hamburgerbröd osv. En heltigenom trevlig tillställning. 

Nu sitter jag i soffan och ska snart ge mig iväg för att handla till nyårsafton. Året som inneburit kaos och även rädsla blev i slutet ganska bra. Yngsta är numer en oberoende ung kvinna som tar för sig i livet och är helt underbart trevlig att umgås med. Äldsta jobbar fortfarande för mycket men har hittat sin nisch i extremtävlingar. Mannen är en glad deltidspensionär och jag har startat vägen mot arbetslivet igen. 

Helt ok med andra ord. 

Gott nytt på er alla!