Livet

Idag är det långfredag och jag funderar på den oerhörda skillnaden på långfredag nu och långfredag när jag var liten, i slutet av femtio- och i början av sextiotalet. Allt var stängt, sorgmusik på radion och totalförbud mot lek. Mina föräldrar brydde sig inte så mycket, jag fick gärna leka, busa och ha mig men mina kompisar fick inte. Så då var det ju inte lika kul att ösa på alldeles allena.

Jag minns första gången som Björket, det lokala danspalatset, spelade upp till dans på en långfredag. Vilken sensation och vilken debatt i tidningen det blev. Folk förgryste sig rent över dekadensen i samhället. Och jag njöt, äntligen var inte långfredagen så himla lång längre. 

För även om dansbandsdans inte riktigt var min grej drog jag iväg just den dagen. 

Jaja, det var dom tiderna då. Och i dag ska vi till Hässleholm igen men denna gången inte till Björket utan till dottern på middag. Bra det med! 

En glad och läcker påsk önskar jag er! 

Även trasigt kan vara vackert, som här en sönderslagen busskur.