måndag 25 juli 2016

Att stirra!

Varning: rörig text 
(orkar inte skriva om)

En sak som hela tiden händer är att många helt oblygt ställer sig och tittar på mig. Ja, jag har ju då inget hår på grund av biverkningar från cytostatikabehandlingen. 
Men det innebär ju inget annat än att mina mediciner har hjälpt, den har tagit död på en massa funktioner där cellerna delar sig och då framförallt cancercellerna. 
Oftast, och framförallt nu i slutet, struntar jag i det. Försöker gå med stolt hållning genom livet (läs till toaletten på campingen;) och bry mig mindre om det. 
Ibland har jag en sjal om huvudet men det blir otroligt varmt och klibbigt. Även en hatt som gör att jag inte bränner mig i solen men även den gör att huvudet nästan kokar. Blir svettigt och kliar så Jag blir smått tokig. 
Men som sagt, tittandet gör att jag då och då känner mig helt slut av det. Får lust att ruska om dessa foppatoffelbärande campinggäster eller coophandlande kunder. Ruska om och be alla skaffa sig ett liv och inte tissla och tissla om mig. Hade varit bättre att människor, som någon då och då faktiskt gör, kom fram och frågade...för alla tänker ju att det är cancer. Så prata med mig! 

 Så jag längtar till att det växer lite mer så jag inte liknar skallepär. Vill känna mig lite småfin ju. Fast nu tycker jag att håret sakta men säkert är på väg tillbaka. Lite mjukt fjun blandat med hård stubb finns på mitt huvud nu.
Ser ju nästan okammad ut ;-)

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Vi har en så kallad kändis som handlar hos oss. Ett nyhetsankare från tv4.
Jag ser ofta hur människor - främst turister som inte känner till att han är stamkund i affären - står och småtisslar och pekar, helt ogenerat!
Det gäller även kapten Zoom, om du minns honom, som är sommargäst i Haverdal.
Lika mycket tasslande när han handlar!
Det måste vara pest och pina!
Lycka till med hårväxten!

Steel City Anna sa...

Det där med att folk glor upplever jag som en kulturkrock nu när jag kommer till Sverige. Folk glor nåt alldeles vansinnigt :) och de gör det på ett sätt som om de tror att det inte märks, de låtsas liksom inte om det när man säger hej, då beter de sej istället som att det är jag som är konstig som hälsar på en främmande människa, för så gör man verkligen inte heller i Stockholm. Kan jag hjälpa till med något, har jag frågat ibland när folk glor, då slutar de snabbt :) så jag tror inte att det bara har med håret att göra utan att folk är ouppfostrade och inte kan bete sej :) jag brukar tänka att de glor för att jag är så himla snygg ;)