Copingstrategier

Tänk att det är så svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Kanske är jag fel på det men hade jag haft ett annat yrke hade det kanske varit lättare. Ett yrke där det inte finns nya elever och nytt runtomkring så som nya rutiner och annat. Kan tänka mig att det finns jobb som är sig likt efter ett års frånvaro.

Allt det som jag jobbade med innan är på något sätt borta. Och ingen talar med mig om detta. Jag förstår ju att det får bli jag som tar upp det, men fan...det borde inte vara så. Det bästa med detta är att jag ändrat mig vad det gäller pensionsålder på mig själv. Inte sjutton ska jag gå till jag blir 67.

Som ni ser ovan så finns det många copingstrategier. Tror jag ska välja det som står längst ner. Ändra på mig själv och ge sjutton i hur det blir på jobb och annat :)