måndag 25 april 2016

Så kom dagen!

Dagen när rakapparaten laddades och mitt korta stubbhår rakades av.
Trodde nästan ett tag att jag var den som statistiskt slapp bli av med håret. Det dröjde mer än två veckor innan något hände. Jag har gått, sen jag fick cytostatika för drygt två veckor sen, och dragit i håret för att kolla om det släppte taget. Men det har suttit som berget....inget på kudden heller. 
Men igårmorse gjorde det nästan lite ont i hårbotten. Och på eftermiddagen fick jag många hårstrå mellan fingrarna när jag "kammade" igenom håret med fingrarna. 
Och visst, det är ju nästan med garanti som håret rycker. Finns någon form av ismössa som kan användas men jag har inte sett någon på onkologen som använt någon sådan. 
Så nu....nu ser jag cancersjuk ut också. 
Och lustigt nog känns det som att det är nyttigt att gå igenom även detta. Förhoppningsvis gör det mig ödmjuk för livet....eller vem skojar jag med? Förhoppningsvis ger det mig en jäkla massa jävlaranamma och skin på näsan så andra prövningar blir som en fis i rymden. 
Inte vacker men unik :)

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Unik OCH vacker! Glöm inte det.
(Nu är ju inte det viktigaste i livet att gå omkring och vara vacker, men du är vacker, med eller utan hår).

Elisabet. sa...

Ps. Hade du - eller skulle du ju just till att bada -?

Anonym sa...

Jag håller med. Du är vacker. Och unik. ��
Aliceotigris

Anonym sa...

En liten pussmun blev två frågetecken. Hmmm.