Innan har jag fått direktverkande medicin, nästan som en målsökande missil och nu blir det cellgift som påverkar hela kroppen.
Konstigt nog känns det bra att det börjar nu. Har ju haft ont i magen av att jag behöver göra det och nu är det ju bara att hålla i åkbrädan och hänga på.
Ska be dottern snagga mig på söndag eller måndag. För sen kommer håret att trilla av. Och det tycker jag inte är jättejobbigt, det kommer ju tillbaka.
I helgen hade vi en liten fest och firade livet. Tänker att jag vill ha en jättefest sen när allt är över.
Här ser ni en mycket nöjd Bosse på djursjukhuset och han har äntligen blivit av med sin tratt :)
1 kommentar:
Lycka till med allt nu Christel! Och stor kram härifrån!
Skicka en kommentar