onsdag 28 september 2016

Usch och fy!!!

Mina brännsår vill inte läkas så jag går på omläggning....DET GÖR ONT!
Lite gnäll just nu men jag är så in i helvetes trött på det.
Klart slut :(

måndag 26 september 2016

Idag fick jag hjälp och besked!

För det första har jag haft otroligt ont under vänster nyckelben. Det har strålas hårt mot lymfkörtlarna där och jag är olycklig innehavare av ett avokadostort brännsår.
Det har inte velat läka utan snarast blivit infekterat men idag ringde jag vårdcentralen och fick tid ganska så direkt. Så nu har jag ett förband på som gör att jag kan ha kläder på mig.
Så skönt, både för mig och mina grannar ;)
Två gömda raringar :)
Sen har jag varit irriterad som attan på onkologen som inte gett mig information om hur det blir framöver. Min sjukskrivning tar slut i månadsskiftet och jag ska ju börja jobba....eller? 
Nä, just det. 
Jag ska inte börja jobba förrän tidigast första november. Detta var inget dom informerat mig om utan när jag ringde min onkologsköterska, lite sur och så, och talade in på telefonsvararen, men då ringde hon efter två minuter och berättade att jag redan var sjukskriven en månad till. 
Om jag gått in på Fk:s hemsida och loggat in på min sida hade jag sett det själv.
Först blev jag lite besviken eftersom jag längtar till jobbet men sen ändrade jag mig. Jag ser det som en möjlighet att helt läka efter strålningen och jobba lite på träningen så jag orkar jobba när det blir dags. Så slutet gott allting gott! 

lördag 24 september 2016

Malmö idag igen!

Idag skulle jag delta i en kurs i Lund, "Ny i politiken"
Men eftersom mitt sår vid nyckelbenet var mycket värre när jag vaknade, rött och rinnigt, valde jag bort det. Vill inte sitta med en massa nya människor och känna mig ofräsch. Istället drog jag ner till Malmö och yngsta dottern. 
Blev en mysig dag med veg-burgare, vin och mys.. 
Härligt. Har sagt det förr och säger det igen...Malmö är superläckert! 

fredag 23 september 2016

Rörig, rörigare, rörigast

Sicken röra det varit idag.
Det var ju som sagt dags för oss att köra hem vagnen. 
Vi hade en underbar kväll igår och njöt av fulla muggar av havet och solen. Så här års har vi underbara solnedgångar i Löderup. Solen sjunker ner bakom Kåseberga och det är otroligt vackert. 
Som sagt, det var en otroligt fin kväll. Lite kallt naturligtvis men skönt. 
Men idag rörde det ihop sig totalt. 
Det började med att mitt sår vid nyckelbenet förvärrades inatt. Det är en brännskada och ska behandlas så. Tyvärr är biverkningarna bara i början enligt strålningsenheten, så vi får väl se vad som komma ska. 
Men, vi fixade allt i vagnen, sjöstuvade allt och packade in stolar och annat. Tog adjö av campinggrannarna och skulle koppla vagnen. Då har vi glömt adaptern som ska sitta mellan bilen och vagnen eftersom bilen är modernare än vagnen. 
Skit...iväg till Ystad en sträcka på ca två mil, köpte en adapter på Mekonomen och körde tillbaka till campingen. 
Provade adaptern, passade inte, iväg till Ystad igen för en ny adapter och lunch. Till campingen igen och nu fixade det sig. Körde mot hemmet utan att sätta på husvagnsspeglarna...va sjutton. Stannade i Hannas och fixade dom. 
Hem ca två timmar senare än beräknat. Av med vagnen från bilen och iväg till planerat möte som mannen faktiskt kom i tid till, på målsnöret men ändå i tid...phuu.
Nu...helg!



torsdag 22 september 2016

Bästa av dagar!

Visst gissade ni rätt. Hela familjen drog till Malmö och tatuerade oss på Malört
 Det tog hela dagen men det var fint väder och trevlig stämning i stan.
Älskar faktiskt Malmö, gammal arbetarstad som nu är en mångkulturell stad med mycken kreativitet. 
Malmöfestivalen blir på något sätt förlängt med en hel del andra happenings. Sen finns det bilbränder och annan skit också men det kommer väl med i paketet. 
Här ser ni familjen Lindqvist med våra fina kottar. 
Varför kottar undrar ni? 
Jo, ända sedan våra första resor ner till Medelhavsländerna har ungarna samlat kottar. Man kunde se var vi bodde på berget av kottar utanför husbilen/tältet/lägenheten/huset. Därför har vi sedan dess kallat oss för kottfamiljen och alla våra husbilar och husvagnar har gått under namnet Kotten. 
Och då blir ju även namnet Kottenliv förklarat :)
Efter tatueringen gick vi naturligtvis till Lilla torg där vi festade loss på Green chili som är en utmärkt bra indisk/bali restaurang. Bosse var naturligtvis med. Älskar att uteserveringarna är öppna i princip hela året för det gör att vi även i Sverige kan ha med oss honom på restauranger. I övriga Europa, åtminstone dit vi brukar åka, är det inga problem med det men vi tillåter ju inga hundar inne på restaurangerna. Bra tycker alla allergiker och dåligt tycker alla hundtokiga. Själv tar jag seden dit jag kommer.
Och så här trött var Bosse efter en heldag/kväll i storstaden Malmö. Många är dom som vill prata med honom och nästan alla undrar vilken ras det är och just den frågan kan vi ju inte helt svara på då mamman är tibetansk spaniel men fadern är okänd. Hände en liten "olycka" när tiken var på hundpensionat och som ju blev vår stora lycka. Är så förälskad i denna lilla bushund som nog aldrig kommer att bli kursetta på unghundskursen.
Han är inte bra på hundmöten och en heldag i storstaden är den bästa av träningar. men det tar ut sin rätt, tröttare tröttast :)


tisdag 20 september 2016

Aj aj aj!

Jag sover illa på nätterna. För visst är det så att det är i mörkret och tystnaden som alla smärtor växer? 
För jag har ont som attan av strålningen nu. Jag har sår som poppar upp över hela området som är bestrålat. Kortisonsalvan hjälper, enligt mig, inte ett dugg. Nu vet jag ju inte hur det skulle kännas utan den men när jag tar på salvan händer det ingenting. 
Och imorgon kommer jag att orsaka mig ännu mer smärta. Helt frivilligt. 
Bildbevis kommer :)

söndag 18 september 2016

Söndagskväll i Åbarp

Nu är vi hemma igen. Och vi fick med oss hela släpet fullt. Nu har vi ett ganska litet släp men trots detta fick vi plats med hela golvet och stängslet plus en massa annat. 
Det är höstkänsla nu och till mat fixade vi en killing chiligryta med nordindisk curry och massa het chili. Så gott! Dottern fick samma fast med kikärtor istället för kött. 
Och hos oss har livet återigen hamnat, om inte på högkant så, åtminstone lite på sne. Det är dock inte någon större fara, lindqvistarna fixar just nu det mesta :)

En gång till ska vi ner till Löderup. Vagnen måste tyvärr hem trots att vattnet fortfarande är badbart och vi skulle gärna ha den där en månad till. Men vi ser framemot ett par nätter till med havets ljud. Det får gärna vara lite busväder också för man sover aldrig så skönt som i en vagn med regnsmattret på taket. Då kurar vi ner i sängen som Sir Väs i Robin Hood. 



lördag 17 september 2016

Mår och har det bra

Läser lite Twitter, Facebook och bloggar. Tänker att har man inget snällt att säga kan man vara tyst 
Har precis avnjutit en god frukost med perfekta ägg och nybakt bröd. Kaffe naturligtvis, hade inte varit frukost utan kaffe och vi kör med presskaffe här nere i vagnen med havremjölk i. Mycket gott. 
Idag ska golvet i förtältet tas bort, förtältet tas ner och till sist kommer det bar stå en husvagn på vår lilla strandtomt. 
Säsongen är med andra ord slut. 

torsdag 15 september 2016

Over and out!

Nu är jag klar med strålningen.
Som en liten present fick jag en lapp där det står om alla eventuella problem som nu kan uppstå. 
Jag kan få:

  • Skadad hud
  • Färgförändringar i huden
  • Ett fastare bröst (rätt ok faktisk nu i 60-års åldern ;)
  • Torrhosta
  • Feber
  • Andfåddhet
  • Pneumonit
Kan tänka mig att ha fått reda på detta innan istället. Nu gick jag glad i hågen och tänkte att nu är det över men istället fick jag veta att det kan bli värre, mycket värre än innan. 
Sen talades det om att jag om ca fem år kan få stora problem med hjärtat. 
Tänk, jag trodde det snart skulle vara över men det blir aldrig över. Aldrig när man behandlats med all denna teknik, kemi och kirurgi.
Fast vet ni vad? Jag lever tack vare all denna kompetens som finns inom sjukvården.
Och det är minsann inte illa :)
Men men, nu åker vi ner till vagnen och sätter oss och tittar ut över havet. Det skänker alltid ro. 
Min mor växte upp i Ystad nere vid havet och somnade alltid till vågornas ljud. Hon slutade aldrig att sakna det ljudet. Så nu ska jag tanka ljud inför den långa vintern. 

måndag 12 september 2016

Snart klar!

Idag gjorde jag min 23:e gång på strålningen.
Med andra ord, jag har bara två kvar!

Idag skulle vi lägga klinkers i förrådet men....det är aldrig försent att ge upp! 
Vi målar golvet istället. Huset vi bor i är vint och snett överallt. Stommen är från början av 1800-talet och när vi började lägga ut klinkern idag fungerade inget. Absolut inget! 
Snett med olika höjd och helt enkelt förjäkligt. 
Nästan som vår sista odlade gurka för i år. Tror inte att EU-standarden gäller för mina gurkor :)

torsdag 8 september 2016

Entreprenörskap

Farmor och farfar var ena riktiga överlevare. Allt som kunde tjänas pengar på gjordes. När far var liten drog de från gård till gård nere på söderslätt, med farmors stora gjutjärnspanna på flaket, för att hacka betor. Gjutjärnspannan var för att laga mat till hela familjen samt någon mer släkting, tror det var syskon till dom. Själva familjen bestod av tre döttrar, varav en med intellektuellt funktionsvariation och tre bröder där en var en riktig sladdis.
Från boken "Sösdala - vår hembygd" utgiven av studiecirkeln vår hembygd, Sösdala
När jag var liten jobbade mor och far med egna företag och jag fick vara med farfar som nog mer än gärna slapp jobba på ställen där det fanns chefer. Så då passade han mig mycket. (Han hade inget större tålamod med mig men en himla massa bra idéer men om det skriver jag en annan gång.)
Men jag älskade min farfar högt och djupt. Han hade en äkta pottfrisyr, han kammade bak allt hår och klippte av allt i en rak linje i nacken. Det gjorde att jag kammade fram håret, gjorde en mittbena och låtsades att det var gardiner som omslöt hand huvud. Tror inte att han direkt gillade det men då var jag i alla fall tyst och upptagen av annat än att traggla på honom :)

onsdag 7 september 2016

Manlig förkylning?

Jag har inte varit snuvig på hur länge som. Nu är jag så att säga snart är på andra sidan cancern slår förkylningen till med full kraft. Trodde att det skulle gå åt skogen på strålningen idag. Man måste ju ligga helt stilla och med nysningar på gång gick det nog si så där. 
Fast värst är det med träningen. Nu blir det som att börja från början när jag blir frisk. Kommer liksom inte riktigt igång....
Bilden ovan visar mannen och Bosse på unghundskursen vi nu går på. Men...Bosse blir nog inte kursetta här heller. Fast det behövs ju inte, huvudsaken är att han och vi mår bra med varandra. 

Men, nu går jag nog och lägger mig. Atjoo Prosit 



måndag 5 september 2016

Kärlek finns på många plan!

Kolla in vad dottern startat i mitt namn! 
Flera människor bidragit och jag är så glad för detta. Ska samla in en hel del snart av egen kraft men visst är detta underbart? 
Vill någon titta på det är adressen här: