God fortsättning

Någon header finns ju inte längre men jag hittade denna bland bloggbilderna. Och dom kan jag ju tydligen få in i bloggen. 

Och eftersom jag överhuvudtaget inte har någon som helst stolthet utan gärna använder det som getts mig så kör vi en repris. 

Annars är livet lugnt i det Åbarpska palatset. Förkyld som attan och ligger därför lågt. Men en god och trevlig stämning med det traditionsenliga Monopolspelet som jag konstigt nog vann. Har aldrig hänt förr och kommer troligtvis aldrig att hända igen 😁

Ha en fortsatt bra helg alla! 

En ödmjuk önskan!

Jag vill bara önska er alla en riktigt god jul och ett inihelvetes bra nyår!
Återkommer med en ny blogg snart.

Hoppas jag 😳

Ny vecka!

Tre arbetsdagar kvar innan jag går på ledighet.
På torsdag morgon åker vi till Rostock och naturligtvis visar väderprognosen att det ska bli storm när vi åker färjan till Tyskland.
Jag gillar inte att vara på sjön i storm och syrran som också ska med avskyr att vara på sjön överhuvudtaget. Kan bli intressant. ⛴
Min bild som fanns högst upp på bloggen kommer inte att komma tillbaka. Lite konstigt eftersom den var en "present" men snart är dottern hemma och hjälper mig igång med en ny blogg.
Det ser jag framemot.
Ha en bra vecka alla!

Pust och stön

Är det verkligen säkert att det inte är fredag idag?
Eller den förste april?

Trött, tröttare, halvdöd 😌

Och förresten....var fanken är min kottenlivbild????

Mög också!

Dubbelmög faktiskt!
Nu kan jag inte blogga via telefonen längre. Blogger måste uppdateras men det finns ingen tillgänglig uppdatering så nu är det slut med bilder i bloggen.
Faktiskt lite sur nu 😠

Fyra månader kvar!

Nu är det gjort för nu har jag lagt in om tjänstledigt på 50% från och med 1april. Och jag lovar, det är inget aprilskämt.
Chefen, eller inte chefen men rektorn, undrade hur min kollega kommer att klara av att axla det ansvaret och det kan man ju undra. Undras om det var tänkt att jag skulle få lite dåligt samvete. Om det var så så lyckades det inte. Det är en ledningsfråga att se till att verksamheten fungerar. Dessutom skulle jag få ett nekande svar, vilket jag inte tror, kan jag begära en rehabutredning och då snackar vi pengar. Det är nämligen ganska dyrt.

Tiden som blir fritid kommer att tillbringas här nere så mycket som möjligt. Tänker att jag lägger upp tiden med två hela dagar en vecka och tre nästa. Det ger mig en massa härlig tid nere i vagnen med akvarellmålning och långa mysiga promenader. 

Bra planering eller hur? 

Jösses flickor!

Sicken helg det varit. Så här ett och ett halvt år "försent" fick jag min 60 årspresent.
Jag tog tåget till Helsingborg där syrran med dotter väntade. Vi checkade in på hotellet och delade på lite bubbel. Tog sen Sundsbussen över till Helsingör där vi landade på restaurang Strandborg som mer är en dricklokal än restaurang. Totalt fullt ös i flera timmar.
Sen på Sundsbussen igen och trots halv storm åkte vi mellan Sverige och Danmark i minst två timmar. Alltså en tvättäkta tura upplevelse som det heter här i hjältarnas landsända.

Efter det skulle vi äta i Helsingborg, letade upp Pinchos där jag snubblade till i trappan på grund av mitt usla knä. Då meddelade den mycket unga damen att dom inte skulle servera vårt sällskap alkoholhaltiga drycker. Så jäkla snopen jag blev 😳

Men som vi skrattade åt detta sen. Naturligtvis kunde jag förklara för henne att jag har ett dåligt knä, att jag inte var nykter men inte heller särskilt berusad. Men jag kom mig inte för. Det gick inte att dricka en massa heller på båten då det gungade alldeles galet, man fick hålla i sig. 

Istället gick vi, ganska fnissande, till Harrys där jag avnjöt utsökta musslor samt ett gott glas chablis. 

Allt som allt en riktigt rolig kväll! 

Ja jösses som det kan bli 😂😂😂

Hihi

Idag har jag gått helt bananas och flexat ut hela dagen. Sitter på tåget till Malmö och har en träff med Tinna som också sitter i styrelsen för SYVI. 

Riktigt fnissigt att inte som vanligt göra allt styrelsearbete på kvällen. Och skönt!!!

Utvecklingspotential?

Något som bara blir högre och gällare är min tinnitus. 

Visst är det härligt när något "förbättras" 😂

Planlöst planerande ❤️

Nu skulle jag ju skippa planerna lite och leva i nuet. Men för att kunna göra det måste jag ändra lite på mitt beteende och mina ambitioner.
Så, detta har jag meddelat mina arbetskamrater, att jag från och med nu kommer att boka in en dag med mig själv.
Tyvärr inte för massage eller annan trevlig aktivitet utan för att i lugn och ro komma ifatt med allt administrativt göromål som följer i mitt jobb. Helt enkelt låsa in mig på kontoret.
Första september tar jag ju ut min pension och jobbar på halvtid. Men innan dess måste jag ju också kunna fungera. Träningen vill jag fortsatt prioritera, order från sjukgymnasterna på lymfmotagningen som tillhör onkologen. Men jag ska träna det som är viktigt, i detta fallet stavgång med mina pumpstavar. Då lyssnar jag på dokumentärer eller böcker och har det faktiskt riktigt bra.
Det som kommit fram nu med återfallsrisken som tydligen är mycket högre än vad man trott. Ja det får jag ju helt enkelt strunta i. Jag fortsätter medicineringen för livet är ju härligt men jag kommer göra allt jag kan för att orosrösten är tyst på nätterna. Och är den inte det, ja då får jag väl stanna hemma dagen efter.
Intressant att se hur bra jag följer detta.
Fortsatt...gilla läget och fixa köttfärssåsen

Massvis med telefoner uppsatta av en brukare på en daglig verksamhet. Hur fräckt som helst! 

Underbar kommentar!

Monet kommenterade förra inlägget:

"Jag tror så här: så länge man ”planerar” lugn och ro, rätt motion, rätt mat oc rätt sömn så går det åt skogen. Allt det där är bara extrema stressmoment i sig. Plus stressen i att komma tillbaka och tro att allt är som förr. Det blir det aldrig mer. Sov när du behöver, gå ner ännu mer i arbetstid - sluta arbeta för den delen - vem tackar dig för det om du blir sjuk igen? Vi är alldeles för många kvinnor som både gått in i väggar och tror oss kunna återgå så fort det går. Man måste lära sig att ligga i sängen hela förmiddagen om det behövs och vara glad om man klarat att göra köttfärssås till middag. Inte mer."

Och jag håller med totalt! Tack för underbar kommentar! 

Problemet är att ta det till sig men just det jobbar jag på. För det är säkert så att jag har en drömtanke om att allt ska bli som förr. Dock är det så att sakta men säkert inser jag att så kommer det inte att bli. På nyheterna imorse var det ett inslag om att vi kvinnor resterat återfall mer än vad man förstått innan. Trots antihormonell behandling i fem år riskerar jag alltså att få återfall men att äta Letrozol i mer än fem år.....nja, tror inte det. Jag ska aldrig säga aldrig men just nu känns det så. Men men...

Gilla läget och fixa köttfärssåsen 👍🏾

Hur gör ni andra?

Nu är jag i ekorrhjulet igen! 

Fullt upp på dagarna och sen sitter jag som ett spöke i soffan på kvällarna. 

Svårt det där att känna var gränsen går och leva efter sina egna förutsättningar. 

En del av mitt jobb är att ta emot studiebesök med nya elever samt jobba med att ordna en veckas praktik på programmen. Det är ju viktigt att vi får nya elever och då är det lite för lätt att ta på sig för mycket.

Och det gör jag....verkligen! 

Behöver ett ny plan för hur jag ska ta mitt mående på allvar! 

Och träna! 

Och äta rätt! 

Och sova hela natten! 

Och njuta av höstdagar! 

Tycker inte att jag begär för mycket 😂

Huj vad tiden går!

Ännu en helg över. En helg som har varit ovanligt trevlig med pyssel och fixande ute.
Sen har naturligtvis Bosse fått sin dos nosework och jag har fått min dos av spinning.
Maten bestod av helgrillad karré som jag späckat med vitlök och rosmarinkvistar precis som om det vore en lammstek och till det åt vi helgrillad blomkål, klyftpotatis och bbq-sås. Så gott så gott så gott.

Dessutom har jag målat mycket. Kämpar med att fånga höst och vinter. Dvs långt från vallmo och andra blommor. Kul som bara den men svårt. Blir ju gärna lite stelt och platt, men trängen vinner (hoppas jag innerligt;)

Vardag igen!

Ja, så var det måndagskväll och veckan har startat med full fart. Så pass att jag kan döpa om mig till "fort och fel". Idag blev det kanske inte så stora fel men känslan av att jag inte har full koll är inte så kul. Tänker var dag att idag ska jag skriva ner allt som jag fixat klart men som alltid....det glöms bort.
Längtar tills att jag kan ta det lugnare.
På Facebook var det någon som lagt upp att det idag är nio veckor till julafton. Och det innebär att det i så fall är åtta veckor tills minsta dottern kommer hem och firar jul. Just därför ska jag ta ledigt innan jul och pyssla med dottern. Helt enkelt fixa så att julen blir både god och riklig.

Mannen och jag hade en helt underbar helg nere i Tyskland. Vi åt och drack gott. Så pass att jag upptäckte att jag nästan enbart fotograferat mat och vin. Fotot ovan är dock på tomma glas ;)

Hade en tanke på att köpa en väska, vill ha en med fack så jag slipper gräva runt efter t.ex nycklar eller lypsyl. Men inte fanken hittade jag en sådan väska, eller jo det gjorde jag men den kostade över 3000kr. Inte direkt min nivå av pris, jag ligger väl mer på H&M nivå. 

Men men, jag hittar säkert en väska nångång. 

Minisemester!

Kör just nu genom Danmark på väg till en minisemester. Vi ska till Burg och bo på Claus hotell. 

Bosse är lämnad till syrran och Åbarp till dottern. Jag hoppas på goda middagar med gott vin, lite bra shopping och sköna promenader. 

Ha en bra helg! 

Det gick vägen!

Från och med 1 september är jag friherrinna. Jag går i pension men slutar inte jobba.
Låter klart konstigt men heltid pension och halvtid arbete. Och det är exakt så jag vill ha det.
Då kommer jag att orka med både arbete och fritid. Dessutom kommer jag att vara ledig hela sommaren eftersom jag ska lägga fem timmar i flexen varje vecka.
Så lättad och glad för detta.
Anledningen att jag väntar till efter sommaren är att jag då lämnat över vägledningsåret till min kollega. Och under tiden kommer jag att åka hem när jag inte orkar och betala med löneavdrag.
Så nu kan jag andas lättare :)

Håll en tumme eller två!

Idag gäller det!
Han som kallar sig min chef, en trevlig snubbe som jag konstigt nog fungerar bra med, har tid för ett medarbetarsamtal med mig på förmiddagen.

Medarbetarsamtal har alltid haft en onaturlig klang för mig. Finns till och med mallar för hur samtalen ska gå till även om jag inte tror att så många använder den. Men för mig är korridorsamtal eller till och med kris i verksamheten samtal bättre. Hade en rektor som gått nån kurs där man skulle hålla i en penna för att tala....ja jisses så naturligt, hihi. Sen ska vi inte tala om lönesättande samtal!!! Helt jäkla meningslöst då man inte påverkar något med det. Sist jag var på ett sådant, många år sen (så obstinat är jag) sa rektorn att detta handlar inte om kronor och ören. För mig gör det det sa jag och reste mig och gick. Så nu fattar ni hurdan jag är. Helt hopplös.
Men idag har vi samtalet på mitt initiativ. Det ni!!
Så om ni inte har något annat för er så tänk en positiv tanke mot mitt håll.

Tillförsikt!

Idag kommer jag på mig själv med att gå omkring och småle. Det känns liksom lättare att andas och någon söndagsångest finns inte. Lustigt det där, att en dag med kreativitet och lugn kan ge så mycket sinnesro.
Jobbar på ett kunna få fram dimma i mina målningar. Och så gott jag mår i mina försök. Inte sjutton blir jag någon Lars Lerin men det behövs ju inte heller. Kul har jag och bra mår jag när jag får sitta och testa olika metoder.

Sen jag bestämt mig för hur jag vill ha det med min framtid har jag fått ett lugn och en tillförsikt inför att både jobba och allt annat. Jag vill absolut inte sätta min arbetsplats på pottan eller snarare mina elever. Därför blir jag kvar på heltid fram tills min kollega kan jobbet och inte behöver mig för att kolla om det är rätt och riktigt det hon gör. 

Och det är ju inte så att jag helt ska sluta jobba, om det nu blir som jag vill, men jag ska inte hålla på i den takt som jag håller nu. Det orkar jag helt inte. 

Det gäller ju att leva så länge det går :)))

Lördag, bästedag!

Idag känner jag mig lite skön och mysig. Har gjort en stor gryta rotmos till far och hans vän Greta, varit i skogen och plockat svamp och har i princip middagen klar. Det kommer att bli en fiskgratäng, en sådan med spritsat potatismos, dillsås med räkor och torskrygg. Gott tycker vi!
Nu ska vi snart äta lite snafs som idag består av ost och kex samt en flaska procecco. Återigen, gott tycker vi!
Imorgon var det tänkt att jag skulle gå på spinning men det har jag redan avbokat. Jag ska måla lite, lyssna på en bra bok och gå med mina stavar. Enligt sjukgymnasten är det den bästa träningsformen när man som jag har lymfödem i armen. Så nu får jag sätta igång och stava mig fram.
Men jag ska ju fixa med all svamp också. Allt ska torkas och sen bli till fantastisk svampsoppa.
Ha en skön lördagkväll alla!

Likarmad (?)

Eller vad det nu kan heta. Men just nu är mina armar lika stora men den vänstra armen är lite bulligare i form av små vätskeansamligar. Hela jag vägde två (2:) kilo mindre 😎 (liite kaxig där)
Men allvarligt talat, jag är supernöjd med den utvecklingen. Riktigt glad faktiskt.
Dessutom har vi räknat, kollat upp och diskuterat hur vi ska ha det i framtiden. Jag orkar ju inte med de 100% jag jobbar nu. Sitter i soffan hela kvällen och tittar rakt fram (nästan)
Så för första gången ska jag självmant boka tid för medarbetarsamtal och lägga fram hur jag vill ha det. Naturligtvis finns det inga garantier för att arbetsgivaren tycker lika men försöka duger.

Armmätningsdags 💪🏻

Så är det dags igen, armen ska vägas och mätas.
Hoppas på ytterligare en förbättring. Sist hade jag dessutom gått upp i vikt vilket inte ses med blida ögon på onkologens ödemmottagning. Är ju sjukgymnaster som jobbar där...opps.
Men vi får väl se hur det blir denna gången.
Mätning av arm säger ju sig själv men vägningen är kanske ett frågetecken. Svårt att lägga en arm på en våg eller hur? Men så här är det, jag får doppa hela armen i ett avlångt kärl fyllt med vatten. Då vägs vattnet som rinner ut och på så sätt ser dom om det blivit mer eller mindre. Ganska fiffigt faktiskt.
Men, jag återkommer med resultatet.

Helg igen!

Jag är en ganska dålig bloggare. Läser andras bloggar men är usel på att uppdatera min egen. Vilket är synd eftersom det är kul att gå in och kolla ved vi gjorde för två, tre år sen och även längre tillbaka.
Men men, sån är jag nu 😂

Idag fyller denna lilla kille 2 år. Och inte katten har han lugnat ner sig så värst. Men han är en liten jäkel på nosework. Vi har tränat idag trots vädret och han fixade allt förutom att leta upp markörerna uppe på ovanvåningen. Tror att det har att göra med att vi aldrig är där uppe. 

Men vi fortsätter vår träning. 

Ikväll ska vi fixa en god fisksoppa och till den äter vi gott bröd och dricker en Chardonnay. Men först ska fars kåldolmar bli klara. Han älskar kåldolmar och då måste han få det ju. 

Livet är gott mot oss! 

Sicken helg jag haft!

Det började i fredags med firande av äldsta med en riktigt god grillmiddag. Vi var ett glatt gäng som satt i uterummet och festade. 

I lördags drog mannen och jag till Malmö. Hade bokat er rum på Hotell Kramer som är ett av våra favorithotell. 

Naturligtvis var vi ute och åt god mat och denna gången blev det Bastard som vi besökte. Mest faktiskt för att vi hade ett presentkort som efter att ha rest i flera länder till slut hamnade här hemma hos oss. Efter middagen tog vi ett glas vin på Lilla torg. Alltid lika mysigt att sitta där en stund innan man knyter sig.
Och så då idag upplevde jag vänsterdagarna. Ett underbart arrangemang där över 1000 vänsterpartister fick möjlighet att ladda energi inför valrörelsen.
Och som ni ser.....även hamna på en selfie med Jonas.  

Nu ska de bruna krafterna få sig en kamp av mig, en 61 årig tant med energi för att argumentera 💪🏻

Men nu...nu jäklar går jag och lägger mig 😵 

Slut i rutan!

Ikväll har Bosse och jag varit på kurs. En kurs som förhoppningsvis ska hjälpa till att trötta ut Bosse som verkligen kan vara lite mycket.
Kursen heter "Nose work" och innebär att Bosse ska kunna lukta sig fram till en markör, i detta fallet ekalyptus. Och vet ni vad? Han fixade det hur bra som helst.
Med hjälp av tesilar där en var utan doft och en hade en liten plupp med en droppe ekelyptus på sig. Sen använde vi oss av klickern för att belöna när hundarna lyckades dofta sig fram. Och det gick bra för det mesta.
Så nöjd så nöjd! Nu äntligen kanske vi hittat ett bra sätt att träna honom på.

Och så här trött är han nu. Han som brukar busa runt och kräva uppmärksamhet ligger nu pall och sover. Och lycklig är jag! 

Lösningar!

Tänk att veckan snart är över. Veckan som jag visste skulle bli tuff och då agendan var fall av möten, besök och praktikplatsuppföljning.
Men nu är det fredag och imorgon slutar jag efter lunch. Eller slutar och slutar...jag drar helt enkelt därifrån. Eftersom jag inte riktigt orkar med min 100% arbetstid har vi bestämt att det är ok att jag ligger minus på flexen och att dom får dra det på lönen typ varannan månad.
Så skönt att inte tänka att det inte är ok att vara trött. För hur i jösse namn ska jag annars göra, jag går ju i princip in i kaklet ;)

Imorgon drar vi dessutom ner till vagnen för den sista helgen denna säsongen. Det är med stort vemod vi drar hem den men vi får ju inte vara där längre. Och förresten, förtältet var kvar. Mellan tio och femton tält hade trasats sönder men vårt stod kvar...tack och lov. 

Så till nästa år åker allt ner igen 👍🏾

Höst!

Nu finns det inget förtält till vagnen nere på Löderup. Nästa helg åker vi ner och tar hem vagnen. Men inte förrän söndag eftersom vi vill vara där en sista helg.
Helgen som snart är slut har varit helt underbar. Höstlig och mysig. Jag har målat mycket, svampmackan med far blev lyckad, har lånat ett luftgevär så nu lever de illasinnade burkarna farligt, har helt enkelt haft en skön helg.

Känner verkligen att det är detta jag behöver i mitt liv nu, att få vara kreativ och ha tillfällen till mentala pauser. 

Snart åker jag upp till stan. Ska bo med äldstas katter och passa på att köra ett pass spinning.

Just den kombon med träning, kreativitet och mentala pauser är nog melodin för mig nu. 

Dock svårt att kombinera med heltid i arbetslivet. 

Men idag mår jag bra! 

Stressfritt! Japp!

Idag har jag en ostyckad dag hemma i Åbarp.
Eller ostyckad och ostyckad, jag har valt att i eftermiddag cykla till far med vin och svamp. Tänker göra vars en stoooor svampmacka och servera med ett glas vin.
Det blir bara jag och far. Mannen drar ner till vagnen och tar ner tältet (om det är kvar efter stormen) och golvet. Blir bra så, han slipper en skällande Bosse och får tid och möjlighet till fri rörelse. Och jag och Bosse får Åbarp för oss själva.

Det är dessa svamparna som nu är vidgjorda och ska stekas i smör och sen i med grädde. 

Gott gott gott! 

Det gröna bakom svamparna är vår pööl. Vi är inte människor till att få bort det gröna och fram med det blå. Äldsta dottern glömde att sätta tillbaka elkontakten efter att ha dammsugit bilen. Så pöölen står utan pump i flera dagar. Vi har chockklorat och haft oss. Men det gröna finns kvar. 

Så i veckan blir det att åka upp till poolcentret och få hjälp. Vi brukar ju bada fram till november och det vill vi även i år. 

Nu ska jag kyla en flaska Procecco till ikväll. Får ju fira livet lite 🍾

Ps.

Nu får det faktiskt vara nog gnällt Christel!!!!
Mesta delen av tiden mår jag ju hur bra som.
Så de så!

Så sluta pip 😉

Hur gör jag nu?

Ett nytt begrepp jag fått till mig är hjärntrötthet.
Sen jag började jobba full tid har jag ofta, faktiskt oroväckande ofta, slocknat. Me det menar jag att på eftermiddagen släcks liksom ljuset, jag blir okoncentrerad och totalt slut på det. Inte jättekul om jag sitter på ett möte och ska prestera.
Och tydligen är det något som heter hjärntrötthet.
"Hjärntrötthet eller mental trötthet är en extrem uttröttbarhet i form av energilöshet, som ofta förekommer efter skallskador, hjärnskakningar, stroke, meningit, encefalit, inflammatoriska sjukdomar, tumörer och andra sjukdomar som påverkar hjärnan."
Detta enligt http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=5834

Frågan är då hur jag ska hantera det? Hur ska jag ta upp det med chefen utan att sätta mig själv i ett offerläge? Finns det någon hjälp att få överhuvudtaget? I arbetslivet alltså. 

För det som hjälper är att sitta i förtältet och lyssna på havet, att sitta på en stubbe i skogen och umgås med mig själv, att träna måttligt och sen göra avslappningsövningar. 

Men vilket jobb tillåter detta? Och hur i helsike ska man få en prestationschef att förstå det? 

Suck, nu skulle ju livet leka! 

Mitt nya fynd

Nu har jag fyndat minsann. Två däcksstolar i lärk för 400pix.
Dom kommer bli urtjusiga nere på campingen.
Det är mina elever som gjort dom och jag är överförtjust.
Visst är dom tjusiga?

Slut i rutan 👀

Sitter var kväll som ett kolli i soffan. Vill så gärna måla, promenera, träna eller annat men orken finns bara inte.
Aldrig trodde jag att heltid skulle ta så slut på mig. Helt jäkla slut i huvudet och kroppen.

Och nere i Chiang Ray, Thailand, sitter yngsta och tecknar. Där är regnperiod just nu och då är det ju skönt att ta det lugnt och teckna ❤️

Nog kan vi annat!

Tittar på nyheterna på TV4. 

Vi har en jord, en värld som nu sk mäktiga män är beredda att köra rakt ner i skiten. 

Va fan är det för fel på män? 

Och ja...jag vet. INTE ALLA MÄN!

Men tillräckligt många. 

Livet blir på ett annat vis efter en dödlig sjukdom. Jag ser på saker med nya ögon och konflikter blir i det närmaste oviktiga. Ett sätt att slösa energi. Energi som vi behöver till annat. 

Men vem kunde tro att nazismen skulle få vind i seglen igen, att ett rasistiskt och kvinnofientliga parti skulle sitta i riksdagen, att vuxna människor skulle sitta framför datorn och spy ut sitt hat över de som inte ingår i det normativa, att idioter skulle elda upp prideflaggor i småstäderna. 

Listan kan göras hur lång som helst.

Vad är det för fel på medmänsklighet, på vänskap mellan människor och på kärlek? 

Tror jag går i ide snart. 

Ivarjefall går jag och lägger mig! 

Tankar i morgonljuset

Sitter på ett hotellrum i Norrköping. Naturligtvis vaknade jag halv sex. 

Det där med själen....ja, inte är det att åka på styrelsemöte som gör att den kommer ifatt. Det är ju en sak som står klart för mig. Här hamnade jag rakt in i rena existensiella frågor för föreningen och andra negativa saker. 

I onsdags däremot åkte jag ner till vagnen. Mannen och Bosse var där redan och eftersom jag skulle på onkologen på torsdagen föll det sig bra att jag utgick från Löderup. 

Två sköna nätter blev det och där nere mår jag faktiskt som bäst. Det är som att havet sköljer bort all oro och den rädsla som verkar vara min ständiga följeslagare. 

Jag har många funderingar på hur jag ska göra med resten av mitt liv. Ska jag fortsätta knega på eller ska jag ta ut en tidig och då fattig pension? 

Ett alternativ är att ta ut pensionen och samtidigt jobba ca 40% på någon skola eller innan något annat. Har ju faktiskt en gammal kockutbildning som ligger någonstans i mitt inre och rostar bort. Tyvärr är inte den mat jag lärde mig laga det som gäller nu. Nu ska vi festa på brisket eller sönderkokt rökt fläskkarré. På min tid var det black and white eller biff med lök eller lövbiff med vitlökssmör :))

Vårt paradis

Så jag får kanske stanna vid det som jag är bra på. Jag kan funktionsvariationer och arbetsmarknaden.

Jag kan skollagen, praktikplatsakvirering och vägledning. 

Fast jag måste säga att jag är en jävel på matlagning också.... vem tackar nej till en hemmaslagen bea eller en perfekt tillagad torskrygg...för där rockar jag minsann fett! 

Möte med jaget,

Det händer inte mycket här på bloggen!
Men själen måste komma ifatt just nu, att jobba full tid efter skitsjukdomen tar på krafterna.

Så nu väntar jag på ett möte mellan mig, min kropp och min själ!

Kan bli ett bra möte tänker jag.

Jag kommer vara mötesledaren, kroppen får bli sekreterare och själen får gunga i en hammock och må bra! Det blir bra!

Vem????

Man kan ju undra vad det är för en illvillig person som hela tiden ställer till det på mitt kontor. Varje dag städar jag undan innan jag går och varje dag ser det så här ut i slutet av dagen 🙄

Suck.....

Livet!

Hemma igen efter en liten minisemester.
Vi har som vanligt haft det bra. Suttit och tittat ut på havet.

Vi hade planer på att göra en del saker men vi stannade upp och bara andades. Vädret har varit varierat. Sol, regn, blåst och även lite åska.

Full fart!

Japp, nu är det full fart på jobbet. Eleverna kom idag och både lärare och elever har "dragit" i mig idag. Men så himla kul faktiskt!
Fast trots detta, att det är kul alltså, så är jag så fruktansvärt trött när jag kommer hem. Det är tufft att jobba full tid och när jag kommer hem sitter jag bara och tittar rakt fram. Helt slut på det.

Tyvärr blir det ingen tid för kreativa saker. Längtar tills jag har mer tid för detta. Men...jag har ramat in lite av det jag gjort. Jag och mannen har fixat ett rum där jag kan hålla på men orken finns inte just nu. Men det kommer :)

Imorgon åker vi ner till vagnen några dagar. Det behövs verkligen och vi överlämnar Åbarp i dotterns  trygga hand. 

Gränssättning!

Första veckan på jobbet är gjord och tröttheten jag har, mest i huvudet, är total.
Jag jobbar ju numer 100% och det känns verkligen, har suttit i solstolen när jag kommit hem och bara stirrat rakt ut.
En av cheferna ville lägga på mig allt som har med skoltaxi att göra. Dvs koll på vilka av ungdomarna som ska åka och med vem och vart. Ni ska veta att just skoltaxi är något som aldrig fungerar problemfritt och jag vägrade.
Faktiskt så vägrade jag!
När jag fick mina tio cytostatikabehandlingarna förgiftades min kropp och det som hände (och händer) med min hjärna kallas för cytostatikahjärna. Det innebär bl.a. att jag tappar namn, ord och tankelinjer vid stress och då kan jag reagera lite ilsket och slå ifrån mig uppgifter. Detta är inget som kommer vara för evigt men det tar tid för kroppen att återhämta sig. Stress är helt enkelt inte bra för mig. Jag, det är ju inte bra för någon.
Så nu har jag börjat berätta detta för människor runt mig så som lärare, ledningsgrupp och viss kringpersonal.
Då är det ju inte konstigt att jag stirrar rakt ut i ingenting när jag kommer hem.
Nu tror jag inte att hela taxisituationen är löst men eftersom jag är ärlig med mitt "tillstånd" har jag bundsförvanter och det är minsann inte dåligt.

Så här fint var det igårkväll när vi cyklat hem från tåget. Alldeles vindstilla så vi kunde ha ett litet ljus brinnande när vi njöt av tystnaden på vårt utedäck. 

Nu ska jag fixa mig inför två timmars politiskt arbete. Jag ska stå på torget i Höör och representera V. Första uppdraget som fritidspolitiker. Lite pirrigt faktiskt 😳

Mardröm!

Alltså en fråga, Var finns James Bond när han behövs?
Två helt galna män håller på att fördärva år värld och vi alla låter dom hållas.
Nu är jag rätt övertygad om att jag, en 60+ tant, inte fixar att själv göra något åt saken.
Men Bond...James Bond...borde kunna. Jag vägrar tro att han inte finns.

Men skämt åsido, en triggerhappy galning i USA som totalt förnekar klimatförändringar och som glatt skulle tycka på den gula (är den gul?) knappen och totalbomba en psykotisk sjuk bebis i Nordkorea.
Tyvärr tycks ingen av dom inse att vi alla ryker med i deras skjutbanespel.

Det är fan rena natta!!!

Två bra saker med denna sommaren!

Naturligtvis min akvarellkurs. Den var helt fantastisk!
Här under skissar jag en bit av en trädgård med bärbuskar och ett äppelträd. Tyvärr målade jag aldrig av den men många andra fastnade på akvarellpappret. Jag vill så gärna gå en fortsättningskurs. Synd bara att det är så dyrt.

Undrar var den lilla insekten tycker  om min skiss :)

Sen är det förstås bilden från vårt förtält ut mot österhavet. Tänk att vi har sådan tur med livet att vi får tillbringa somrarna nere på Österlen. Vintrarna hemma i Åbarp och somrarna på Löderups camping. Inte illa det mina damer och herrar! 

Nu jäklar

Nu har jag lyckats logga in på blogger under falskt namn ;)

En mailadress som inte finns. Visst är det knepigt? 

Men nu låter jag det vara så. 

Så mina kära, vad säger vi om sommarens katastrofer och skandaler? Eftersom det är så längesen jag skrev något så måste jag ju nämna några: sommarvädret, Anders Borg, ägg, misstroendeförklaring, allsångsledare, klimatförändringar, grundvattnet, Kim Jong-Un osv

Så då var det gjort! 

Då går vi vidare i livet. 

Strul

Jag har problem med Blogger och därför svårt att uppdatera bloggen. 

Men allt är ok!

Smått och framförallt gott!

Idag är det mat och packning som gäller.
I ugnen bakas en dansk ribbestek, eller mer bekant fläskesteg. Den är till min gamla far. Han älskar den knapriga svålen och såsen som ingen människa kan misslyckas med.
Skörden av svamp är väl lite sisådär. Konstigt nog behöver vi mer regn (knappt man våga önska sig det nu i semestertider) marken är snustorr på våra svampställen. Men, den första lilla paketen svamp ligger nu i frysen. Dessutom finns där även över en liter råsaft på våra röda vinbär, det ska bli gelé till vinter som vi med glädje äter till allt möjligt.

Sen är det ju dags att packa, något jag är riktigt usel på. Jag glömmer alltid något eller så packar jag för fel väder. Blir liksom aldrig rätt. Har åkt på resor med bara böcker och regnjacka :)

Men Stockholm är ju fullt med affärer så jag överlever nog. 

Vecka 2

Andra semesterveckan tillbringas hemma i Åbarp. Plockar lite med trädgården som hos oss nästan är obefintlig. Mest gräs och vildvuxet. Alla rabatter är borta och även planter i krukor är numera minimalt. Vi är ju gärna borta och dom som då passar huset ska ju inte behöva rensa och ha sig. Det räcker med att vattna det vi har. När vi flyttade hit var vi helt annorlunda, då prunkade rabatter och grönsaksland. Intressen ändras.

Nu njuter vi mer i soffan, vi och Bosse som ju har sin egna stil. 

Gud vad jag älskar den hunden. Han ör min själ det bästa som hänt på många år :)

Men snart nog ska vi ner till stranden igen. Först en liten tur till Stockholm med syster yster. Sen åker vi ner en halv vecka. Sen hit för att klä om en gavel vilket jag nog smiter ifrån och åker ner med Bosse till vagnen. 

Livet är bra, fattas bara lillfisen som nu är i Vietnam. 

Första semesterveckan!

Första hela veckan på semestern är slut.

Och sicken härlig vecka det varit. För jag har varit på kurs i akvarellmålning. I fyra härliga men ack så tröttande dagar har jag skapat bilder. Naturligtvis med varierande resultat :)

Så roligt jag haft det! Stället jag var på heter Ateljé Ekberga och ligger (naturligtvis) nere på Österlen. Konstnären heter Ylva och är en otroligt läcker konstnär. Hennes bilder är fantastiska.

Nu kom jag inte upp i hennes nivå direkt men detta till trots är jag ganska nöjd ändå. 

En del bilder kommer att ramas in, någon kommer att hamna i byrålådan och någon kommer att målas över. 

Så nu planerar jag att fixa ett kreativt rum där grejorna ligger framme. Då slipper man detta plockande och pillande fram och tillbaka. 

Japp....så får det bli! 

Jag lever.

Jag lovar.

Har bara fastnat i semesterkänslan. 

Men när jag är tillbaka ska jag bombardera er med kulturtantsupplevelser. 

Kul va???

❤️

Färdig!

Idag blev jag klar hos tandläkaren för denna gången. Behandlingen som jag gått igenom är inte helt positiv för tänderna. Enligt tandhygienisten har jag klarat mig rätt så bra. Men enligt mig är det katastrof, det har kostat mig två tänder. I och för sig tänder som satt väldigt långt in och det varken syns eller är svårt att tugga....men ändå! Jag vill gärna behålla mina tänder ett bra tag till. Sen kan man ju se det som ett billigt sätt med tanke på att jag lever än.
När jag var barn lagade tandläkarna tänderna med en frenesi som inte var nödvändig. De borrade ur hela tanden och lämnade bara ett skal kvar. Detta skal har ju nu börjat spricka och flera tänder har fått kronor....dyra kronor.
Men nu får det räcka med utdragningar!

Sen vill jag gärna skryta lite också...och det får jag för det är ju min blogg :)

Sen jag tog tag i vikten för sju åtta veckor sen har jag minskat med 7,7 kg. Det innebär att flera plagg i min garderob nu passar. Så istället för att ha bara ett par jeans och två skjortor har jag tre par jeans och ett otal skjortor/tunikor. Så himla nöjd med detta. Och jag lever inte snålt alls men kör efter tanken minus in plus ut, vilket innebär cykling, stavgång med bungypumpsen (så jäkla effektivt) och ett och annat styrkepass på gymmet. Det tar tid men är värt det. Hoppas jag läser detta om jag nån gång i framtiden släppet taget igen och påbörjar min viktresa uppåt 👀

Underbar helg!

Direkt när mina elever sprungit ut drog jag iväg som en avlöning.
Vi körde direkt ner till vagnen och vilken härlig helg det blev.
Vi har promenerat, fikat på Bäckahästen, grillat fjällröding, köpt fantastiska grönsaker och bär i en gårdsbutik, druckit gott vitt vin (fast det vita vinet jag tog till min sillmacka på Bäckahästen var minsann ingen höjdare). Men höjdare är det ju att sitta där, detta anrika café som jag varit på sen jag var liten.
Nu längtar jag tills vi kommer dit nästa gång, det blir inte till midsommar för då är vi katt och hästvakt, men veckan efter midsommar jobbár jag tre dagar och sen är det fem veckors semester :)

Sicken j-vla dag!

Idag skulle vi ha vårdplanering för min far. Tanken var att han skulle ta emot lite mer hjälp och ha någon form av daglig tillsyn.

Jo pyttsan

När biståndshandläggaren kom, en trevlig tjej, visade sig att far inte behövde någon hjälp alls. Han är så otroligt rädd för att hans oberoende hotas så inget tog han emot. Han blev otroligt taggig och vände på allt vi sa. Fick det till att låta som att vi inte längre vill hjälpa honom alls. Riktigt obehagligt faktiskt. 

Han fyller 87 nästa gång, är lite glömsk och otroligt envis. Och vägrar ta emot hjälp från någon annan är oss, syrran och mig. Tycker ju själv att det är ytterst sällan han vill ha hjälp och glömmer då att han faktiskt ringer dagligen och vill att vi ska göra något. Suck....

Sen fortsätter dagen med ett besök hos tandhygienisten och det vet vi ju alla hur kul det är. Nu var inte läget katastrof med tänderna trots all medicinering de senaste åren. Himla skönt det! 

Nu vill jag ha helg.....direkt!!!!
Med grillat och lite vin.

Framsteg!

Jag har numera övervikt och inte fetma. De ni ;)

Nu är ju BMI ett otroligt stelbent verktyg, i Hässleholm visade det sig att alla vältränade brandmän hade övervikt. Så inte är det ett bra verktyg. 

Fast nöjd är jag. Jag trodde ju på alla som sa att det är stört omöjligt att gå ner i vikt när man tvingas äta antihormoner. Kvinnor talade om för mig att "du får ta de här fem åren som tjockis" och nu har jag ju ändå bevisat att det går att gå ner trots medicinen. Sen behöver jag enligt den stelbenta tabellen minska tolv kilo till för att bli normalviktig. Och det är absolut inget jag tänker ska ske. Då blir jag som ett russin i ansiktet. Älskar blötlagda russin men jag vill absolut inte se ut som ett. 

Nu ska jag sätta mig på cykeln och för första gången träffa mina partikamrater på en grillträff. 

Ska man då hälsa "goddag kamrat" eller 🤔?

(Liiiite nervös alltså, tur jag ska cykla så jag är snäll när jag anländer) 

Tre veckor kvar!

Så jag längtar, längtar till semestern.

Trött in i märgen vilket också kan bero på att vi startade med "Skoj på hoj" idag. Knappt tre mil på ca tre timmar. Små skogsvägar med bara uppförsbacke :)

Fast då ingår även picknicktid och letande efter kontrollerna. 

Härlig motion! 

Men längtar som sagt till semestern, till vagnen och havet.

Kolla in spöket Bosse nedan....läcker eller hur? 

Lite ditt och datt!

Bra: Jag är riktigt duktig med min träning. Fick dessa bungypumpstavar av min familj när jag fyllde år förra månaden. Det är riktigt tungt för kroppen och enligt onkologen den bästa träningen för att jobba bort lymfödem. Så jag kämpar på....bravo Christel!

Mindre bra: Jag är en riktigt usel fotograf när det gäller selfies. Jobbade som en blå på att få ihop ett foto på mig och Bosse men inte ett enda blev bra :)

Lördag i vårt eget paradis!

Två bilder från helgen

På fredagskvällen sken solen och det var varmt och skönt. Någon knäppis hade dragit ut vår elkabel så vi hade ingen ström i vagnen. Lite kladd med det men annars en skön kväll. Vi grillade lax och sparris, kokte nypotatis och drack ett gott vitt vin.

  

Morgonen på lördagen rullade dimman in och det blev hur kallt som helst. Men vi fick gjort det vi tänkte. Vindskyddet är uppe och kompostgallerna hindrar nu Bosse från att smita iväg.

På kvällen skrämde Bosse och rejält. Eller, det var ju jag som skämde upp oss. En Ipren fattades och jag fick för mig att Bosse tagit den. Panikringde veterinär som bekräftade att det är otroligt farligt för en hund med Ipren. Skräckslagna fick vi ändå för oss att gå igenom soporna och glädjen när vi hittade den jäkla biljetten var total. Grisig upp till armbågarna och helt lycklig.

61 bast!!!

Idag fyller denna tanten 61 år. 

Och idag lekte jag med telefonen när jag borde ha jobbat. Men det var faktiskt otroligt varmt och det var dags att pinna iväg till stan. Äldsta dottern bjöd ut på Harrys, äkta pubmat som var hur bra som. 

Men tänk...61 år! Jösses så gammal 😆

Nej tack!

Visst, färjan mellan Göteborg och Kiel är inte alls min grej.
Inte ens Kiel var min grej. Var som att vandra omkring i ett nybyggt sjuttiotal förutom kyrkan. Så nope, dit åker jag inte fler gånger.
Buffén var som jag befarat: kinesiska kräftor, frysta räkor, sönderkokta musslor, färdigköpta köttbullar, majonäsröror och annat mindre gott. Positivt var tydligen köttet (äter själv inget kött just nu) och osten.
Vinet ska vi inte tala om, vi ska heller inte dricka det! Ölen däremot var visst helt ok!
Frukostbuffén var bra, mitt hytt med stort fönster var alldeles utmärkt och sällskapet jag reste med var trivsamt. Mötet var dessutom mycket bra. Konstruktivt med bra beslut.
Så...resan får 2 resväskor av 5 möjliga och det helt pga mitt utmärkta resesällskap, annars hade det blivit en etta.

Jomenvisst serru

Imorgon ska jag borda ett skepp. Styrelsen som jag är med i ska ha möte på båten mellan Göteborg och Kiel. Tydligen någon form av all-inclusive grej. Och det mina vänner....är inte min grej. 

Varken att vara instängd i en båt eller buffékonceptet. Många av mina vänner drömmer om en kryssning i Karibien men inte jag! Och sen det här med "ät och drick så mycket du kan", ett ofog som tydligen växer mer och mer (OBS nästan en ordvits;). 

Jag vill titta i en meny, välja en liten men naggande god förrätt, titta ut ett gott vin till det. Sitta en stund och sen få in huvudrätten, gärna i form av torskrygg med skaldjurssås och ett charmerande chablis till det. Övergår sen gärna till en fruktig bärdessert med dessertvin för att avsluta det hela med kaffe och en grappa. 

Tror jag att det blir så? 

Nja, säkert mer typ tetravin och friterad banan 😂

Men men, recension kommer sen. Jag kan ju ha fel....har hänt förr! 

Vi lyckades!

Förtältet är uppe och mer än halva golvet är lagt.

Så nu längtar jag till nästa gång vi kan åka ner.

Nytt försök

Två dagars semester framför mig och vi drar iväg till vagnen. Vinden ska mojna och på lördag morgon kommer nog förtältet upp. Idag ska det blåsa 10-12 meter i sekunden och nästan lika mycket imorgon. Men lördag....då jäklar.

Tog ett kort på min skugga igår. Visst liknar det Arne i "Kurtan och Arne". Samma frissa. 

Tycker det ser fantastiskt ut jag 😁

Dagens

Dagens bästa: Sol och värme, spinningpass med medföljande dopp i pöölen.

Dagens sämsta: Idioterna i Falun som bara sprider hat

Spikraka lockar

Jag har alltid haft spikraka lockar. Inte en lockig tofs så långt ögat kan nå.

Men nu!!!

Kolla nacken, helt ostyrligt och GRÅTT!

Vad har hänt? Vem är detta och var är jag? Imorgon ska det inköpas toning. Sen kanske jag ska strunta i att leka med telefonen och fotografera min egen nacke 😂

Nu pinnas det på!

Nu har jag återigen tagit tag i livet....för hundraåttionde gången.
Fast jag har lite fel nu, jag har ju faktiskt aldrig slutat träna. Det har bara varit lite resultatlöst.
Senaste tiden på grund av herceptinet som påverkade hjärtat och som gjorde att jag inte orkade ens gå upp för backen. Slitigt som bara den men inget resultat.
Nu känns det oerhört mycket bättre, inte helt bra men helt acceptabelt. Dessutom fungerar knät lite bättre så promenader tillåts. Ökningen av min vikt har stannat upp så nu jobbar jag på ett det ska gå åt andra hållet. Håll återigen tummarna för mig!

Ändrade planer

Idag går färden ner till Malmö för lunch, lite shopping och kanske ett glas vitt. Hade ju varit mysigt att träffa hela familjen där men det går ju inte som ni vet. Yngsta är på väg till Sigiriya som verkar vara hur fint som helst. Hon ska bo mitt i djungeln i en säng som står ute med bara myggnät (avis? japp). 

Äldsta ska mocka ur uteboxen och det är minsann en grannlaga uppgift. Tungt och illaluktande men ett måste. 

Så det blir bara mannen och jag. Inte det sämsta alls. Tanken var att åka ner till vagnen och sätta upp förtältet men eftersom det blåser för mycket stannade vi kvar hemma. Vi skulle fixa lite och pyssla om hemmet men eftersom en gåva av misstag åkt iväg till Sri Lanka och det enda sättet att köpa en ny är i Malmö fick det bli en stadsresa. Så...Malmö, nu kommer vi!!!

I höstas var vi iväg hela familjen och  fixade våra fina kottar på Malört. Kanske dags för en ny tatuering snart 😁

Jäkla farande....

Nu är hon på väg igen och eftersom jag är en äkta hönsmamma som vill ha ungarna hos mig känns det lite sisådär. Längtar redan tills hon kommer hem igen. Just nu landar hon på Heathrow och sen tar hon planet till Sri Lanka. Och jag sitter i Åbarp......

Påsken som var.

Tänka att det redan är annandagpåsk. Tiden går otroligt fort när man har trevligt. Och trevligt har vi haft det.

Vagnen är på sin vanliga plats vid stranden, inget förtält uppe än på grund av blåst och snöväder men det är inte bråttom med det. Det går ju att vara där utan tält. Dock har värmeanläggningen tackat för sig och fläkten som man måste ha igång befinner sig i fläktarnas himmel. Men vi köpte en liten värmegrej så vi håller oss varma ändå. Det enda jobbiga med det är ljudet och elsladdarna som ligger på golvet. Men varma är vi. 

Påskafton tillbringades med bara familjen. Vi gjorde ett vegetariskt påskbord men hade gravlax och mannen och äldsta åt vars en lammkotlett också. Det är ganska längesen jag åt kött nu, fisk äter jag men det som kallas för rött kött, dvs alla djur på fyra ben, har jag inte ätit sen veckan på Lydiagården. Tror det var vecka fem. Men jag kallar mig inte för vegetarian, äter ju fisk, mjölkprodukter och ägg. Men eftersom rekommendationerna från onkologen var att inte äta mer än 500 gram kött i veckan tänker jag att det är lättare att helt strunta i det. Fisk ligger väl på ca 500 gram per vecka och resten är olika vegetarier. Gott faktiskt! 

Igår hade vi en liten fest för Kajsa, yngsta som återigen ska åka ut i världen. Hon börjar med Sri Lanka, sen Bali och avslutar med Australien (åtminstone så ser planen ut just nu, men den kan ju ändras). Men vi hade en trevlig kväll med fransk potatissallad, vegetariska grillspett och bbq-sås, även en grönsallad, pizzasallad och vitlöksbröd fanns att kalasa på. 

Idag är ju då en lite kryssad dag, trött och säkert lite bakis och jag ska bara ta det lugnt och samla kraft inför arbetsveckan. Men helst skulle jag vilja köra ner till vagnen och bara må gott. 

Imorgon smäller det :)

Äntligen är det dags för oss att köra ner vagnen till Löderup igen. När vi körde därifrån i slutet på september tänkte vi att det var en evighet tills vi kommer ner igen. Men nu har vintern tagit helt slut för oss och imorgon vid elva kör vi ner.

Tanken var att vi skulle vara där hela påsken men vädrets makter har satt käppar i hjulet för oss.  Tjejerna ligger alltid i förtältet när dom är hos oss (illasinnade rykten säger att jag och mannen snarkar...hmpf.... ont förtal naturligtvis) och denna helgen går det inte att sätta upp något förtält. I full blåst hade vi säkert flugit iväg som påskkärringar, fladdrande med tältet som segel. Därför blir det bara en natt för oss och vi drar hem på lördag igen för fira påsk med döttrarna måste vi ju.

Men få platser är så vackra som Sandhammaren. Bara älskar att säsongen är igång! 

Sista sprutan som försvann.

Jag har mått ganska dåligt de senaste gångerna som jag fått Herceptin. Hjärtklappning, såriga slemhinnor och allmän kymighet. Idag var det dags för min sista spruta och jag laddade för att slippa den. Jag har haft svårt att syresätta mig i de värsta skoven. Svårt att andas och otäckt som attan att sitta i den situationen.

Så...laddad som attan, i princip beväpnad upp till tänderna med argument stegar jag in på onkologen. Då visar det sig att något gått fel och att jag istället för 17 omgångar fått 22. Snopet värre! All uppladdning var alltså helt i onödan. 

Inte så konstigt att jag mått pyton alltså. Men så skönt att jag inte mer behöver åka ner var tredje vecka. Jag är sk färdigbehandlad och väntas inte dit förrän om ett år. Jösses flickor! 

Visst är jag värd lite procecco ikväll? Man får ju passa på att fira medan det fortfarande finns något att fira...eller hur :)))

Pöölen är på G. Just nu 15 grader men uppstigande. 

Kanske blir det provdopp ikväll efter proceccon 👍🏾

Fan ta er!!!

Veckan är snart slut och vi sitter och tittar på nyheterna.

I Stockholm har allt ställts på sin kant. Facebook är fullt av hat. Någon skriver att så blir det när man "öppnar sitt hjärta" en annan anser att man i Israel fixar sådant här direkt genom att man skjuter först och frågar sen, andra ändrar sin profilbild och sätter dit en svensk flagga på bilden av sig själv. En annan vän är arg för att Ullared var stängt och med beväpnad polis runt varuhuset, de hade ju inte hunnit handlat. 

Man gör olika, man känner olika, man får lov att vara olika, olika är bra. 

Jag kommer inte att ändra min profilbild på fb, jag kommer inte att sluta åka till Stockholm, jag kommer inte att vara arg över att polisen stänger varuhus.

Vi vet inte just nu vem, varför, hur och så vidare. Det kan ju vara jobbarkalle som fått ett idiotryck, men en sak är säker: jag kommer aldrig att acceptera att män (och i sällsynta fall kvinnor) har som agenda att inskränka min frihet. Jag kommer aldrig att ge er erkännande. Jag kommer aldrig aldrig aldrig tycka att det är ok att skada, skrämma, våldta, döda eller terrorisera människor. 

Fan ta er ni som anser ha rätt att döda i religionens namn....fan ta er! 

Men idag har även min yngsta dotter deltagit i radio, P4 extra, och talat om sin misofoni. Och hon gjorde det så sablans bra. Så jäkla stolt morsa just nu! 

Spikraka lockar?

Jag har alltid haft spikraka lockar. Alltså pinnrakt hår. Ni skulle bara veta hur avis jag varit på vänner med lockigt hår, hår som när det regnar blir alldeles krulligt. 

Nu blir inte mitt igår krulligt men lockigt som bara den. Det kan tydligen bli så efter att man tappat allt hår vid cytostatikabehandling och så blev det för mig. 

Och...är jag nöjd? 

Nja, jag har ju inte en aning om vad jag ska göra med det. Tycker jag ser ut som en nypermanentad tant med inblandning av gråa slingor. 

Men jag ska inte gnälla för mycket, älskar faktiskt att ha hår överhuvudtaget (OBS märk ordvitsen;)

Jag efter 45 minuters spinning.